Det sista jag vill bli behandlad som, eller för den delen råka behandla någon annan som, är ett pendeltåg till Gnesta. Det är verkligen ett förnedrat tågsläkte. De får alltid vänta in tåget från Stockholm i evigheter, utan hänsyn till egen tidtabell. De får stå ute i regnet på spåren vänta tills X2000 har passerat, och rätt som det är så ersätts de med en (1) buss, fast det rymmer lika många människor som fem (5) bussar. Om det ersätts alls, vill säga.
För precis som människor är riktiga viktiga människor även om de befinner sig i en tråkig utkant, är ett tåg ett riktigt viktigt tåg, även om det bara går till Gnesta via Järna och Mölnbo. Faktiskt.
1 kommentar:
väldigt fin metafor...
det är just av den här anledningen som jag är individualist. detta är vad som händer när man väljer att se kollektivet, många människor tillgodoses, några människor blir åsidosatta och dessa människor känner sig inte uppskattade, oviktiga och ersättbara.
ps. såg du mitt svar ang sjalandet? annars finns svar där du frågade.
Skicka en kommentar