..A new ammendment we vote on declaring that I am equal under the law to a man. I am mortified to discover there is reason to believe I wasn't before. I am a citizen of this country, I am not a special subset in need of your protection. I do not have to have my rights handed down to me by a bunch of old white men (...)
Se klippet!Citat kommer från rollfiguren Ainsley Hayes (spelad av Emily Proctor) i (föga förvånande) TV-serien Vita Huset. Hon är en ärkerepublikan från North Carolina, som på grund av sin kompetens och sin pliktkänsla arbetar i Vita Husets juridiska avdelning, och det hon talar om i citatet ovan är vad som kallas ERA, alltså Equal Rights Amendment, ett tillägg som ska trygga kvinnors rätt till lika villkor och skydd mot diskriminering. Typ.
Om jag bodde i USA skulle jag med största sannolikhet tycka ERA var en rätt bra grej, och jag skulle definitivt rösta på demokraterna. Vilket beror på många saker men främst för att jag gillar tillgänglig sjukvård för alla som behöver samt ogillar vapen och dödsstraff.
Alldeles oavsett detta - både rollfiguren Ainsley Hayes i allmänhet, och citatet ovan i synnerhet, slår an en viss ton av igenkänning. För precis som jag är Ainsley inte heller särskilt förtjust att bli definierad såsom i behov av särskilt stöd eller såsom förtryckt bara för att hon är kvinna. Jag vill definiera mig själv, och jag är inte förtryckt förrän jag själv säger det. Dessutom pratar Ainsley på jambisk vers när hon blir nervös - vem skulle inte vilja ha sådana stressreaktioner?
4 kommentarer:
Vi har sett att du skriver om samhälls- och livsåskådningsfrågor.
Den 20 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan.
5, 6 miljoner medlemmar är röstberättigade.
Får vi förse dig med aktuell information om kyrkovalet och om Svenska kyrkan?
Hör då av dig till kyrkoval@svenskakyrkan.se. Skriv Bloggare i ämnesfältet. Hälsningar från Svenska kyrkans valkansli i Uppsala.
Mmm fast det är ju det som är problemet, de flesta av oss vill definiera oss själva och vem tusan vill erkänna att man är förtryckt - eller åtminstone att man har mindre makt att påverka sitt arbetsliv än männen...Inte många!
Men det stora problemet i dag är ju att all statistik visar på att gruppen kvinnor har mindre makt och inte samma förutsättnignar som gruppen män. Det måste vara detta som är fokus - inte bara individ-nivå. Så tyvärr så ingår vi i den grupp som har mindre makt, tjänar mindre pengar och som ses som det svagare könet. Sedan om du själv inte tycker att det har nåt med dig som individ att göra så kanske det är en sak - men att vi är en del av den gruppen tycker jag ändå talar om behov av medvetenhet och systerskap. Vi tjänar faktiskt i snitt (ungefär) 2000 kr mindre än våra manliga komminister kollegor - varför tror du att det är så???
Liza - klart jag inser problematiken. Jag har aldrig påstått att det inte finns något förtryck eller något negativ särbehandling. Tvärtom är jag fullt medveten om att det finns skillnader i både lön och behandling och inte minst status. Det är svårt att befinna sig i arbetslivet någon längre stund och undgå detta faktum. .
Min poäng är, att jag för den skull inte vill bli ytterligare utdefinierad på grund av att någon annan (oftast en man) bestämmer över mitt huvud vad som är bäst för mig, och indirekt hur jag ska se på mig själv. Det är skillnad på att se verklighetens brister, och på att låta sig definieras utifrån dem, därför att det är bekvämt för omgivningen att vinna ideologiska poäng på att framhäva min ställning som förtryckt, eller i alla fall i riskzonen för det - utan att alla gånger låta det få några konsekvenser.
Det finns till exempel massor av kyrkopolitiker som gärna slår sig för bröstet med hur viiiiktigt det är att alla kan tjänstgöra med alla - samtidigt som de utan att blinka sätter lönen för en manlig komminister högre än en kvinnlig. Till exempel.
Du kan läsa mer om mina tankar här: http://storasysterivassen.blogspot.com/2009/04/bitterpralla.html
Och här
:http://storasysterivassen.blogspot.com/2009/04/en-konspirationsteori-fran-en-stolt.html
Skicka en kommentar