Mölnbos fördelar (II)

Sent omsider kommer nu del två i min serie om hembyns förträfflighet. Och idag handlar det om pizza. Bland annat.

I ett rött hus strax efter bron ligger Abbes Pizzeria och Livs. Där kan man äta gott, handla bröd, mjölk, fil, pålägg och läsk och träffa andra Mölnbobor. Men Abbes är mer än en pizzeria, åtminstone för oss. Det är byns hjärta. Abbe upplåter frikostigt sin restaurang till Vårdingerådets och Grannsamverkans möten, man kan ha barnkalas där. Han ordnar nyårsfest och fotbollsturnering och fixar catering till såväl bröllop som till syföreningens årsmöte. Har man inte tillräckligt med pengar kan man gå hem och hämta, det är inga problem. Är det något som saknas i affären, så tar han hem, inga problem (saffran, kesella och tacobröd i mitt fall...) Och han minns vad alla heter - jag lovar, så fort telefonen ringer, så säger han först Abbes-Restaurang-det-är-Abbe och sedan kommer ett glatt: Hej Jenny! eller vad uppringaren nu heter. Och det är alltid öppet. Varje dag, utom juldagen, tror jag det är, kan man handla och äta mellan 11 och kvart i 9. Och Abbe bryr sig. På riktigt. Har en kund dött, så är Abbe i kyrkan på begravningen. Har han inte sett någon på länge, så kollar han upp hur det är. Behöver någon hjälp att få hem sina varor, så fixar han det också. Kanske är det företagsamhet och serviceanda, men jag tror det är något mer, nämligen kärlek. Abbe är en god man som genuint tycker om människor.

Utan Abbe stannar Mölnbo, med andra ord. Vi ska vara tacksamma att vi har honom.