Den Svenska Psalmboken är en underbar liten röd (oftast) bok, där jag ständigt gör nya upptäckter. Idag kikade jag av en slump på psalmerna 619 och framåt, alltså "livets-gåva-och-gräns"-psalmerna i den rent svenskkyrkliga delen av psalmboken. De är inte så lättsjugna, men där finns flera riktiga guldkorn för både begravning, tröst och hoppfullhet. Här är mitt favoritexempel:
Dagen kommer, Kristi dag,
då tid blir till evighet.
Kristus går fram och allt blir nytt.
Döden har ingen makt.
Nu är livet gömt hos Gud.
Åt Honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i liv och död.
Ingen är glömd av Gud.
(Svensk Psalm 627, vers 4 och 5. Text S. Ellingsen och Britt G Hallqvist)
Jag tycker också mycket om psalm 625, den skulle jag vilja ha på min egen begravning. Fast å andra sidan säger min man att med alla mina önskemål inför den tilldragelsen, så kommer den medföra en helt ny gudstjänstform - Musikgudstjänst med Jordfästning. Hur som helst, är är andra versen:
Någon ska ropa det namn jag fick i dopet.
Någon ska viska det, och rösten är min väns.
Och jag ska väckasav viskningen och ropet,
buren i trofasthet och kärlek utan gräns.
(Svensk Psalm 625 vers 2. Text: Eva Norberg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar