måndag, januari 14, 2008

Om vänskap och ålder

Har varit på utflykt över söndag-måndag, till Kaplansgården, där förutom Kaplanen också Ebbas Mamma bor. Det var, som alltid, mycket trevligt. Det är en välsignelse med vänner i vars sällskap man inte ens kommer på tanken att förställa eller censurera sig, utan bara kan vara precis så eljest som man är och prata om precis vad som faller en in, oavsett om det är nattvardsteologi, skomode eller om tandoorikyckling är gott eller äckligt.

Vi hänföll också till att titta i fotoalbum från den tiden då vi alla fyra var teologie studenteranden och för första gången suckade vi eftertryckligt vi åt hur unga (och smala) vi var på den tiden. Och ändå är det ju inte så där vansinnigt länge sedan - sex, sju år är ingen ålder på en häst även om man lätt byter både liv och klädstorlek under en sådan period. Men ålder är helt klart relativt. Mina konfirmander tycker jag är fullständigt utgammal, mina kollegor i 55-årsåldern tycker det är skrattretande att jag ens får ett sånt där brandgult pensionsbesked och själv tycker jag det är lite fånigt när Katie Melua sjunger "Feeling twenty-two, acting seventeen..." För jag tycker inte skillnaden däremellan är så jättestor.



6 kommentarer:

séra Jónatan sa...

Man skall inte fundera på tid. i Guds perspektiv är tiden irrelevant på ett sätt, och vi bär ju alltid med hel oss i vad vi än gör. Så sker det när man lever i nuet, eller hur Miriam?

"Vår bästa tid är nu", sjöng någon (kommer inte ihåg schlagers), men jag vill lägga till "och nu, och nu, och nu" in perpetuam...

Miriam sa...

I beg to differ - i alla fall lite grand.

Om tiden vore HELT ointressant i Guds perspektiv, varför placerade Han då oss i den? Nog för att det är evigheten som räknas i slutänden, och visst är har man hela sig med sig vart man går och visst är nu alltid nu. Men samtidigt är tiden en av grunderna i våra livsvillkor, vi lever ju i den och måste förhålla oss till den.

Hosanna sa...

séra Jónatan; Jan Malmsjö ;)

Miriam; oh....har du varit och snusat Ebba-bebba. *jag vill jag vill* :)

Det där med tid är märkligt. När jag var tonåring tyckte folk att jag var gräsligt tantig men nu undrar folk om Storbonusen och jag är systrar och tycker att jag är pinsamt frispråkig...

Lisa Linderoth sa...

Hej M! Gillar dig/ Lisa

Heléne sa...

Kanske bara för att jag är 21, going on 22, som jag tycker att det är en himla skillnad mellan att vara i min ålder och att vara 17. Jag hoppas, tror och vill att jag har förändrats avsevärt sedan den tiden. Inte angående allt men...det mesta.
Det är intressant det här medtid och ålder.

Miriam sa...

Det är klart det är jätteskillnad på 17 och 22 när jag tänker efter. När jag var 17 bodde jag hemma, gick på gymnasiet och hela det kittet. När jag var 22 var jag nästan gift, bara en sådan sak. Och praktikant i Mariefred, som du kanske minns :-)