lördag, januari 12, 2008

Filmisk utmaning

Som svar på Helénes utmaning presenteras här min första, min största och min värsta filmpupplevelse. Jag ser också fram emot att få dela mina läsares dito!

1. Min första filmupplevelse ska enligt familjetraditionen ha varit Emil och Griseknoen. Jag minns det själv endast mycket vagt, men tycker fortfarande att det är den bästa Emilfilmen. Speciellt svag är jag för auktionen i Backhorva och när Emil "virkar för nökterheten" och slår sönder borgmästarinnans körsbärsvin.
2. Min största filmupplevelse är faktiskt svår att bestämma. Men jag får nog ändå stanna vid när jag som femtonåring såg Schindler´s list på Filmstaden i Örebro tillsammans med tre klasskompisar (som inte hade fyllt femton än). Vi satt på första raden och hade inte en chans att värja oss. Jag kunde inte sova ordentligt på flera dagar efteråt och skrev massor med specialarbeten och uppsatser om Förintelsen under resten av högstadiet.
3. Min värsta filmupplevelse var en fruktansvärt obehaglig tecknad film om kärnvapenkrig som vi fick se med Fritids på någon sorts filmklubb. En tant och en gubbe bodde i ett hus på landet, bunkrade en massa mat och gömde sig under köksbordet. Efter bomben dog deras djur, de tappade håret och så blev de sjuka och dog. Riktigt varför man skulle visa en sådan film för en massa elvaåringar har jag aldrig riktigt förstått.
Några andra gyllene filmögonblick:
The Shining - jag begrep bokstavligen inte vad som skulle vara så läskigt - jag hade precis kommit hem från antagningskonferensen och var för trött för att riktigt förstå vad de där barnen och allt blodet gjorde där...
Jalla, Jalla - den första film maken och jag såg tillsammans på bio.
Iris - så mycket har jag aldrig gråtit åt en film. Det gick åt en hel rulle hushållspapper.
Love Actually - en jultradition som maken och jag har skapat. När allt är färdigt kvällen för julafton, fixar vi lite glögg och omväxlande myser och skrattar.

7 kommentarer:

Heléne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tro Håb og Kærlighed sa...

Hej Miriam! Jeg har linket til din blog, som jeg rigtigt godt kan lide - håber det er OK?
Guds fred og alt godt
Charlotte Thaarup

Evas blogg sa...

Får jag kopiera detta till min blogg?

Miriam sa...

Charlotte och Eva: Sjävklart!

Evas blogg sa...

Nu har jag skrivit om detta i min blogg. Alltid roligt att få tänka till lite. Och alltid svårt att välja ut bland många.

Falstaff sa...

"When the Wind Blows" heter den tecknade film som gav dig sådana obehagskänslor - "Tryggare kan ingen vara" på svenska. Jag har inte sett den, men läst serieromanen den bygger på (av Raymond Briggs) och den är obehaglig. Men bra - fast det är ingenting man ska visa för 11-åringar.

Det är ett problem när beskäftiga vuxna tror att tecknad film - eller sagor för den delen - per automatik bara är något för barn.

Miriam sa...

Precis - Tryggare kan ingen vara, de läser den under bordet på slutet, strax innan de dör. Blä, den var verkligen otäck!