För nästan nio år sedan satt jag på Arlanda flygplats och väntade på att stiga på planet som skulle ta mig till först Zürich och sedan ännu ett som skulle fortästta till Tel Aviv. Solen sken, jag hade en blå klänning och Dr Martens (vilka gav mig en mindre trevlig upplevelse vid säkerhetskontrollen i Zürich) och alltsammans var mycket spännande.
Förutom att få se och uppleva det Heliga Landet, så skulle jag träffa mannen som då var min mycket färske pojkvän, och som sedan blev min man. I min freestyle (år 2000 användes faktiskt sådana av en stor del av befolkningen) satt Lisas bästa blandband, som innehöll bland annat den här sången, vars lyckliga ton och forcerade takt stämde perfekt in på min sinnesstämning:
Sedan dess kan jag inte höra Bukkene Bruse utan att tänka på Arlanda i septembersol, Intifadabilderna som vi fick se på våra små TV-skärmar innan vi lyfte från Zürich, och inte minst på Markus, som troget väntade på Ben Gurion fast det var långt in på småtimmarna - och tycker att den här låten är rätt jobbig.
För nasala Madeleinekakor, läs här:
1 kommentar:
Häftig låt! De norska Bockarna Bruse...aldrig hört talas om dem, ändå gillar jag sån här folkmusik...tack för att du la upp den!
Skicka en kommentar