söndag, september 20, 2009

Biskop Bertil till minne

För mig var biskop Bertil främst en förkunnare och samlingsgestalt. Jag ska inte säga att jag kände honom - men jag har träffat, och inte minst hört, honom många gånger under de senaste åren, och det har alltid varit till glädje och uppbyggelse, precis som hans pigga ögon och varma leende.

Jag vet att det biskop Bertil också förknippas med konflikt, motstånd och splittring och jag vet också att han fasta övertygelse i ämbetsfrågan de facto skapade en svår situation för många ämbetssystrar i Västsverige. Men det är inte hela bilden -
Liselotte och Maciej Zarmeba vittnar båda om en man som stod fast vid sin övertygelse med ödmjukhet.

4 kommentarer:

Jonas sa...

Frid vare över hans minne. Jag är glad också att han fick vara aktiv in i det sista och ju bloggade så sent som igår. Det kyrkliga livet i Sverige kommer inte att bli som förut nu när han är borta, helt klart känns det att något fattas.

kyrksyster sa...

Jag har mycket goda minnen av honom. Har bloggat idag för första gången på länge, just för att jag ville skriva om det.

Leif Ekstedt sa...

Läs hans blogg. Det började i våras och han skrev senast i går.
Sista kommentaren sitter där!!!
www.bertilbloggar.wordpress.com

Gunnel sa...

Som jag upplever det är det ett mycket gott klimat i Göteborg (frånsett regn på vintern)och detta mycket tack vare biskop emeritus Bertil Gärtner. När jag kom till stan i mitten av 60-talet kunde inte pingstvänner tänka sig ha ett ekumeniskt möte tillsammans med Missionskyrkans folk.
Så välsignat annorlunda det är nu!
Och Gärtners bibelundervisning håller i alla samfund.