Jag läser tidiningen Dagens intervju med Alex Schulman och inser att jag är en lättpåverkad människa som sväljer texter som om de vore allomfattande sanningar.
Först hade Alex Schulman en blogg. Den var hård och elak - så jag utgick därför ifrån att att Alex Schulman var hård och elak hela han.
Nu har Alex Schulman en annan blogg, om att vara pappa. Den är lika underbar som hans dotter är bedårande - så jag tror numera att Alex Schulman är rätt underbar, han med.
Igår kväll predikade Alex Schulman (eller höll en bibelreflektion, snarare) i Hedvig Eleonora Kyrka i Stockholm. Jag hade gärna varit där. Och när jag läser intervjun så är jag fast och fullt övertygad om att Alex Schulman är inte bara rätt underbar, utan underbar rätt och slätt.
Sanningen är den att jag inte känner Alex Schulman. Förmodligen är han både elak, underbar och gudslängtande och en miljon andra saker som jag inte vet om. Jag vet saker om honom, det han väljer att berätta eller det media väljer att lyfta fram, och dessa små skärvor av kunskap kör jag genom mitt egen erfarenhets- och fördomsmaskineri och ut kommer en bild jag omedvetet behandlar som om den vore sann.
Ni som läser den här bloggen och inte känner mig i den icke-virtuella världen, ni har på samma sätt tillgång till vissa delar av mig, delar som ni sedan bygger era åsikter och/eller känslor på. Mötte ni mig i verkligheten, skulle ni kanske bli besvikna, kanske överraskade och kanske bara tänka att "jaha, hon ser längre ut på bilden." eller "hon pratar ju inte alls som hon skriver".
Det här fenomenet, att känna någon delvis, har förstås funnits jämt. Men bloggosfären, internet och andra media gör att det blir en större och större del av våra liv. På gott och ont. På gott, eftersom det ger oss större inblick, kunskap och förståelse för andras liv, tankar och verkligheter. På ont, eftersom det är så lätt att låta informationsskärvorna bli till fördomsfull sanning.
2 kommentarer:
Klurigt och sant.
Själv stickar jag ju bara ... (haha)
Hmmm, intressant att du nämner det. Har själv ägnat en god stund av förmiddagen på att tugga på ett blogginlägg (som inte existerar ännu) om just internet, personliga "bekännelser", vem som "äger" dina texter och bilder, och vem som har rätt att tolka och sätta i ett sammanhang.
Förslag på rubriker är fn: "mig äger ingen", "känn dig ägd" eller "konsten blir till i betraktarens öga" .
Dvs ja, jag håller helt med. Trots att läsaren av tex en blogg kan få massor med information om den som skriver, så finns det en hel rad selektionsprocesser som gör att den bild läsaren gör sig, kan bli en helt annan än den han skulle se om han träffade bloggförfattaren i ett helt annat sammanhang. Men så är det väl alltid med människor. Egentligen handlar det väl inte om internet, utan om att vi människor är mycket mer komplexa och mångfacetterade än vad vi vill eller kan tänka oss. Så; hur mycket du än "vet" om Alex S, om mig eller någon annan, finns det alltid väldigt mycket du inte "vet". Liksom det säkerligen finns en hel del som vi läsare av din blogg inte "vet" om dig. Mig äger ingen!
Skicka en kommentar