Guds rike... (präst och diakonmöte II)

...talade vi om i tisdags eftermiddag. Mest talade Henrik Glamsjö, som höll i seminariet, och Håkan Sandvik, som var hans inbjudne samtalspartner. Många goda saker sades, om Guds rikes mångtydighet, ogripbarhet och realitet. Men det som jag fortfarande tänker på, är det som kollegan P sa om att Guds rike är som en tvål - man tror att man fångat den, men så slinker det en ur händerna. Det går inte att avgränsa och definiera, knappt ens att beskriva - samtidigt som kristna i alla tider har längtat och sökt efter det.

Jag tror att det är uttänkt så. Människan SKA försöka fånga Guds rike. Och hon SKA misslyckas med att fånga in det, ens i en fast definition. För om hon gjorde det, så skulle hon sluta leta. Hon skulle sluta söka sig djupare in och längre bort och efter ett tag skulle hon tro att hon hade byggt Guds rike alldeles på egen hand. Guds rike är alltså sådär undflyende med flit - för att vi ska fortsätta sökandet och prövandet och alltmer inse att Guds rike inte låter sig avgränsas och styras av någon annan än Honom själv.

Samtidigt finns det, mitt i halkigheten, ändå något som är säkert. Och det är att det är Kristus som kommer med riket. Dels skall det komma med honom i den yttersta tiden, men han kommer också med det här och nu, varje gång någon döps och varje gång mässan firas. I sakramenten är Guds rike synligt närvarande i världen. Även om vi inte kan förstå eller förklara precis hur det går till. Och inför sakramenten är alla människor lika - ingen får mer och ingen får mindre. Dopet gör oss till Guds barn oavsett vilka vi är. Kristi kropp och blod är desamma vem de än ges till. Och i Guds rike definieras vi bara utifrån ett enda kriterium - Kristi kärlek till oss.