Oftare än jag egentligen skulle vilja, ligger det irritation bakom mina bloggposter. Jag skriver inte sällan om något jag retar mig på, vill förändra eller helt enkelt tycker illa om. Är man svag för adrenlinkickar, så är man.
Men idag är jag inte irriterad. Tvärtom. Jag har firat högmässa i en bänk i Sankta Ragnhild tillsammans med en hel massa folk. Kollegorna P och M förvaltade sitt ansvar att celebrera respektive predika lika tryggt och gediget som de alltid gör - jag vet få präster som kompletterar varandra så perfekt som just de två gör. Kyrkkkaffet var gott och sällskapet trevligt - jag blev kvar till klockan var nästan två. Väl hemma har maken och jag hunnit med både sen lunch (kycklingsallad) och en solig promenad genom både skog och samhälle. Nu ska vi dricka lite eftermiddagskaffe och jag ska kontemplera över hur man bäst odlar denna stillsamma känsla av att vara alldeles tillfreds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar