På nåt sätt tycker jag det verkar som att det finns en poäng i den här grejen. Och jag tänker att hon uttrycker sig som konstnär för att hon är konstnär. Hade hon varit journalist hade hon kanske wallraffat och redovisat resultatet på något annat sätt; hade hon varit nåt annat så hade redovisningen skett på nåt tredje sätt.
Sen kan man ju kanske tycka att "konstnärer målar tavlor, hon kunde ha målat händelsen istället". Och tja, kanske det. Men syftet har väl inte i första hand varit att "terapia" henne utan att redovisa för oss som inte har någon erfarenhet vad som sker? Och har vi den inlevelseförmågan att vi begriper genom att se på tavlor?
Tanken att någon "äkta sjuk" skulle skickats hem och blivit ännu sämre och det hade fått fatala konsekvenser är inte tilltalande. Men har det hänt?
Med tanke på den brist på både tid, personal och plats som både patienter och personal inom psykiatrin vittnar om i alla möjliga sammanhang, så är det fullt möjligt att en sjuk person den natten nekades den vårdplats som Odell fick. Huruvida det verkligen var så, och vilka eventuella följder det fick för den människan, kan vi inte veta på grund av patientsekretessen. Men blotta möjligheten att detta kunde bli följden, tycker jag är skäl nog att ifrågasätta Odells tilltag. Därmed inte sagt att det har uppenbara, viktiga och vällovliga poänger, för det har det absolut.
2 kommentarer:
Jag hörde intervjun i p1-morgon i tisdags med Anna Odell.
På nåt sätt tycker jag det verkar som att det finns en poäng i den här grejen.
Och jag tänker att hon uttrycker sig som konstnär för att hon är konstnär. Hade hon varit journalist hade hon kanske wallraffat och redovisat resultatet på något annat sätt; hade hon varit nåt annat så hade redovisningen skett på nåt tredje sätt.
Sen kan man ju kanske tycka att "konstnärer målar tavlor, hon kunde ha målat händelsen istället". Och tja, kanske det. Men syftet har väl inte i första hand varit att "terapia" henne utan att redovisa för oss som inte har någon erfarenhet vad som sker? Och har vi den inlevelseförmågan att vi begriper genom att se på tavlor?
Tanken att någon "äkta sjuk" skulle skickats hem och blivit ännu sämre och det hade fått fatala konsekvenser är inte tilltalande. Men har det hänt?
Med tanke på den brist på både tid, personal och plats som både patienter och personal inom psykiatrin vittnar om i alla möjliga sammanhang, så är det fullt möjligt att en sjuk person den natten nekades den vårdplats som Odell fick. Huruvida det verkligen var så, och vilka eventuella följder det fick för den människan, kan vi inte veta på grund av patientsekretessen. Men blotta möjligheten att detta kunde bli följden, tycker jag är skäl nog att ifrågasätta Odells tilltag. Därmed inte sagt att det har uppenbara, viktiga och vällovliga poänger, för det har det absolut.
Skicka en kommentar