En typisk storasyster...

...det är jag det. Jag läste just om hur din placering i syskonskaran påverkar ditt kynne och nog stämmer det alltid. Så här står det i Hufvudstadsbladet, som intervjuat syskonexperten Elisabeth Schönbeck:

Storasyster och storebror: Ansvarstagande och ambitiösa, ofta ledare, omhändertagande. Väljer inte sällan samma jobb som föräldrarna, Kan vara auktoritetsbundna och noga med regler.

Förmodligen blir vi storasystrar sådana här för att föräldrarna är så överväldigade av sin begåvade skapelse och tycker vi är så duuuktiga när vi gör helt normala saker som går, äter, pratar och ritar gubbar. När vi sedan får småsyskon förväntas vi fortsätta vara duktiga(re än dem...) och vara snälla mot/ta hand om dem, vilket vi gör eftersom vi gillar att vara duktiga och dessutom inser att vi inte kan konkurrera med den hjälplösa, söta bebisen som dykt upp i tillvaron på något annat sätt. Storasystrar får ganska mycket regler, eftersom våra föräldrar måste testa sig fram och hellre går ut lite för hårt än lite för löst, men också en hel del ansvar och förmåner. När vi blir vuxna gifter vi oss inte sällan med en lillebror, vilket jag kan intyga fungerar jättebra.

Vi storasyrror är helt enkelt vana att rodda, styra och ställa. Och vid att vara duktiga. Inte helt tokiga egenskaper att slå sig fram med i skola och arbetsliv. Snälla och duktiga flickor med lite auktoritet, sådana kan ta sig rätt långt faktiskt!