En sak jag funderar på ibland, är vilka "tullindrivarna och syndarna" på Jesu tid motsvaras av i Sverige idag. Alltså de människor som föraktas, förskjuts och fördöms av samhället såväl som av enskilda människor - och som det är tämligen accepterat för vem som helst att, direkt eller indirekt, förakta, förskjuta och fördöma.
Det är förstås lite svårt att göra en "direktöversättning" eftersom skillnaderna i tid, kultur, religion och samhällssystem hinner bli väldigt stora på 2000 år, särskilt som man flyttat sig tvärs över Europa.
Men det är tänkvärd och nyttigt ändå att ställa sig frågan. Vilka är i människors ögon motsvarigheterna till Sackaios, tullindrivarna, synderskan i Simons hus och rövaren på korset? Vilka skulle vi bli upprörda om Jesus åt middag med? 37-åringen som ber småtjejer klä av sig framför webbkameran? Hustrumisshandlaren? Langaren? Våldtäktsmannen? De som tjänar stora pengar på människohandel?
Kanske måste man göra sådana tankeexperiment ibland för att förstå varför folk provocerades så oerhört av Jesus, och för att ana lite mer av hur stor Jesu nåd och kärlek faktiskt är. Försoningen är inte något som bara gäller väluppfostrade och lagom-förtappade hyggliga människor som gör så gott de kan, utan något som flödar över till var och en som vill ta emot den, till var och en som inser och medger att han eller hon behöver den - hur gräsliga saker hon eller han än har gjort.
Bland människor måste man vara syndig på rätt sätt för att få förlåtelse, och man man måste förtjäna den. Men inför Gud räcker det att av hjärtat be om förlåtelse för Jesu Kristi skull för att få den - av nåd, för intet, gratis. Priset är redan betalat. I blod.
1 kommentar:
Av nåd. Amen.
Skicka en kommentar