Jag har ingen sådan där sladd som kopplar ihop kameran med datorn, så till detta inlägg får ni använda er fantasi. I morse tog jag på mig prästskjorta, röda favoritklänningen från Rabalder och mitt reafynd - en lång, brungrönaktig kofta från NoaNoa. Det såg riktigt bra ut. Sedan fick jag bråttom till tåget och tog raskt på mig en ljusgrön halsduk, lila kängor, svart-vitrandig mössa och till detta min prickiga väska. När jag såg min spegelbild i pendeltågsfönstret insåg jag att jag såg ut som Pippi Långstrump efter att färgblindheten slog till. Men då var det inte så mycket att göra åt saken.
Efter avslutat värv bestämde jag mig för att slutligen få till det tidigare omskrivna inköpet av
kyrkskor. Utbudet var inte mycket bättre nu än det var för en månad sedan, men till sist hittade jag ett par som uppfyllde de flesta kriterierna. Ni kan beskåda dem här:
Faktiskt riktigt fina, inget lack, inga dödskallar och inte en massa bjäfs. Att de sedan är av märket Rieker Antistress är väl en tantvarning jag får leva med. Jag börjar misstänka att den långsamma process som jag genomgår inte kommer sluta med att jag förvandlats till min mamma, utan snarare till min farmor...
5 kommentarer:
Tantmärke eller inte; skorna är förbenat snygga! Mycket bättre än snowbootsen en präst här använde under en mässa.
Nu ska jag ge mig i kast med din utmaning.
Den typen av sko tilltalar mig även om det inte är en sju centimeter hög stilettklack... men pompadour kan vara nog så klädsamt :)
Det var då för väl att du själv insåg att din färgkombo var av det mer speciella slaget men sträck på dig... det är få som vågar. Själv är jag svart i olika nyanser och hur lattjo är det?
Heléne, schlagermässa med snowboots???? Din "nästan-konfirmationspräst" blir lite orolig, men det kanske också är för att hon är tant...
Hosanna: Jag gillar pompadour skarpt. Sju centimeter stilettklack har en något berusande effekt på mig, i alla fall ser det ut så i andras ögon.
Några nyanser av svart kan vara nog så snyggt och så slipper man förväxlas med Pippi...;-)
Fina, fina skor! Rieker är bra.
Jag känner igen känslan av att långsamt förvandlas till sin farmor. Ett tag ställde jag mig undrande och lite förskräckt, sedan insåg jag att det inte var så illa. ;)
/L
Nej, det var inte på schlagermässan. Snowbootsen kom fram på uptempo-taizémässan som, uptempot till trots, tog en timme med en kör som inte ville vara tysta nder tystnaden och (riktiga) tanter som disskuterade kaffebröd och taskigt psalmboksupplägg under prästens konstpauser i predikan.
Skicka en kommentar