Min katt, som nyss låg i mitt knä och vilade hakan på skrivbordet, tycker uppenbarligen inte lika mycket om tyska 1500-talspsalmer som jag. När O Haupt voll Blut und Wunden satte igång i högtalarna sprätte hon förskräckt iväg och gömde sig. Jag måste säga att hon inte riktigt uppfyller de förpliktelser som följer med att heta Melanchthon.
Bortsett från denna lilla meningsskiljaktlighet har vi haft en god måndag, katten, maken och jag. Vi har egentligen inte gjort någonting speciellt, men det gör inte så mycket. Jag är så nöjd med en lagom lång promenad, att sitta i soffan tillsammans, att dricka kvällste med scones och sedan krypa till kojs med reprisen på Studio Ett på låg volym, ett bra korsord och en varm katt ihoprullad mot knävecken. Små goda saker är tecken på rik välsignelse från en stor Gud.
3 kommentarer:
En sådan dag har jag någon inte haft på minst åtta år. Jag har nog glömt bort hur det är.
Vilken lycka!
Å andra sidan är din vardag rikt välsignad med barn.
Det är sant, men jag blev lite avundsjuk på din beskrivning.
Skicka en kommentar