Jag tror att vi alla har dem, musikstycken som för evigt är förknippade med något annat. En period i livet, en bok, en person. Utmanar härmed alla mina läsare att delge oss andra fem sådana musikaliska betingningar. Här kommer några av mina:
Skåda, skåda nu här alla (psalm 142) - ingick i min konfirmationsredovisning. Eftersom de sörjande runt korset knappast hade tillgång till psalmböcker, fick samtliga konfirmander helt enkelt lära sig den utantill. Alltså tragglade vi den medan vi cyklade till och från Hjärsta Gård under flera juniveckor. Och jag kan den fortfarande utantill och tänker alltid på cykelvägen genom Vivalla när jag sjunger den.
Seven Days a week (The Sounds) - jag hörde den på Friskis och Svettis när jag befann mig i slutskedet av mitt examensarbete. Köpte CD-singeln och hade den sedan på repeat medan jag sammanställde min enkätundersökning om nattvardsböner. Det var en varm vår och jag låg på mage i vardagsrummet i Triangeln med balkongdörren öppen och hade små högar med enkäter överallt. Och som sagt, The Sounds på hög volym. Tänker på epikleser varje gång jag hör den.
Mors Lilla Lathund (Sara Isaksson) - fick vara bakgrundsmusik när jag packade upp och möblerade huset vi bor i nu, samt försökte komma underfund med det här med vedeldning. Blir därför lite frusen på något vis när jag lyssnar på den. Och dessutom läste jag om hela Anne på Grönkulla-serien den julen, så det är dubbel betingning; Avonlea och köld.
Cornflake Girl (Tori Amos) -spelades ofta i radio och ännu oftare på mina blandband de erbarmligt långa vinterveckorna som jag praoade på Svanströms pappershandel i Örebro. Det var vanvettigt tråkigt, så Tori var lite räddningen. Tänker på Storgatan i snö när jag hör den.
I love to hate you (Erasure) - fick följa med i freestylen på familjesemestern i England 1992. Och som den trettonåring jag var, var texten inte helt sällan en rätt bra beskrivning på hur det kändes att dela rum med hela familjen och säng (!) med lillebror i tio hela dagar medan alla kompisarna var på KU-läger...och därför skäms jag lite när jag hör den, för jag var verkligen odräglig hela resan.
Då så allihop, känn er utmanade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar