Idag hände en sak som rent sannolikhetsmässigt nog egentligen skulle hänt mig. En sak som helt enkelt hade varit typiskt mig att råka göra. Nå, i alla fall. Personen ifråga (vars identitet jag skyddar lite grand så där) hade satt sin vigselring på sin klocka för att kunna tvätta sin hund om tassarna. Efter att ha gjort detta, tyckte hon att hon behövde kasta lite skräp i vedspisen i köket. Och började efter några minuter leta förbrilt efter klockan och ringen överallt i badrummet och hallen och köket...tills hon upptäckte dem när spisluckande öppnades för att lägga in mer ved. De hade helt enkelt följt med skräpet in. Klocka och ring bärgades med spiskroken, klockan är bortom räddning men ringen hann inte ens börja smälta.
Eftersom det slutade lyckligt, känns det lite skönt att det inte var jag som gjorde det. Den här gången.
4 kommentarer:
Det känns lite som kattmat i kaffebryggaren, plånbok i frysen och besticken i sophinken...sådant som jag regelbundet lyckas med. HImla tur att ringen mådde bra efteråt (:
Kattmat i kaffebryggaren har jag gjort (dagen efter vi kom hem från konfirmandlägret i Mariefred, på den där gården som var så sunkig), resten kommer jag säkert göra. Nycklarna i pappersinsamlingen, tappa bort en cykel (skitsmart, när jag väl kom ihåg var jag ställt den var den borta)
Skönt att inte vara den enda som tingen motarbetar...:-)
Dagen efter konfirmandläger med Mariefredarna kan allt hända. Gården som var så sunkig? Där
Jag har tappat bort min bil också några gånger. På riktigt.
Och så stryker vi ett "Där" så går kommentaren att läsa också!
Skicka en kommentar