...uppbåda någon större entusiasm eller indignation över kyrkliga skolavslutningars vara eller inte vara. Jag tror inte det är skadligt för barn att vistas i kyrkorum eller ens att bli välsignade, jag tycker det är rätt kul att ha skolavslutningar men jag förstår faktiskt inte varför man så prompt vill vara i det komplicerade kyrkorummet, när världen är full av okomplicerade matsalar och aulor?
Varför vill man så oreflekterat bevara en tradition från en annan tid, när enhetssamhället som födde kopplingen mellan skola och kyrka inte finns längre och inte - misstänker jag - saknas av någon? När den ende som är densamme nu som då, är den vars Namn Inte Får Nämnas? Är de sentimentala värdena verkligen så stora, eller har det här blivit en arg lek där ingen vill vara den som blinkar först?
Varför ska vi bråka om detta, markera revir och ägna hela maj månad åt den här frågan vartenda år, när både skola och kyrka har avsevärt större utmaningar mitt framför näsan? Kan vi satsa på att lära av varandra, besöka varandra och finnas till för varandra i alla de sammanhang där det faktiskt är möjligt utan att det blir arga leken av alltihop?
6 kommentarer:
Det är nog arga leken. Men det innehåller nog många saker. Jag kan tänka mig att det finns många lokala orsaker, med en eller två högljudda föräldrar som gör en del andra less. Jag skulle kunna bli mer uppretad om någon i min närhet började projicera åsikter på mig som kristen om jag inte har. Exempelvis har dumateistemen gett mig impulser att bära ett kors runt halsen, som jag inte gör (än) och aldrig har gjort och verkligen inte har lust med, men funderar på att börja göra i typ protest. Man måste börja bevaka mänskliga rättigheter. När Dilsa D-S sitter i Dagen och säger att det är vårt ansvar att undervisa om religion, och samtidigt tar ifrån oss alla möjligheter att göra det, så måste man markera mot detta för det är ett totalitärt tankesystem. Det kan leda till ett riktigt obehagligt samhälle. När skolavslutningar eller överhuvudtaget, numera, besök i kyrkan leder till pluralism är jag alltid för det. Men om skolavslutningarna används som slagträ MOT pluralism, som SD och många andra försöker få dem till, vill jag försvara kyrkan. Med sådana vänner behöver man inga fiender. Kyrkan är inte nationell. Det är jätteviktigt att få fram. Men sen har vi kyrkans roll för skolans utveckling och det är ingen liten kuriosakoppling, kyrkan är den viktigaste kulturinstitutionen i västvärlden (och då talar jag inte om SvK:s nuvarande konsertsystem) och det är skitviktigt och intressant och underbart att syssla med det och få veta mer om det. Det märker man på folks intresse för Da Vinci-koden. Man måste sammanfattningsvis vara pragmatisk, det går inte att ha en regel för alla sammanhang i alla tider. Men att markera mot totalitära tankar, det är inte småpotatis, det är inte arga leken.
Så sant. Och ska man tala om det här med någon sorts ambition att hitta lösningar, då måste man våga reda ut begreppen ordentligt - vad är det man vill ha och varför, vad är det man inte vill ha och varför, vad är det man blir så arg på - egentligen - och varför?
Jag tror att dessa diskussioner kan göra att skola och kyrka distanserar sig ännu mer från varandra även i andra sammanhang, så att alla tillfällen till interaktion av mer pedagogiskt/kateketiskt slag (studiebesök osv) kompliceras eller går förlorade, med den effekten att både kyrka och skola missar en massa kunskap och frågeställningar som behövs. Det känns lite puckat att offra så viktiga saker, för att få sjunga Denblåmstertiiid under höga valv med snyggt eko.
Du är som rätt ihopskruvad du ...
Jag vill också kunna formulera mig ...
(Sofia kan hon med.)
Jag har fått lite perspektiv på detta eftersom jag bor utomlands.
Mina barn går på en kristen skola här i Holland (lika vanligt som att gå i en kommunal skola) och skolavslutning i kyrkan är ett helt obekant begrepp.
Ändå såg jag det som självklart att vi hade skolavslutning i kyrkan hemma i byn jag kommer ifrån på västkusten.
Men inte längre.
Men jag kan förstå att det blir knepigt att avhålla sig från traditioner som att sjunga Den blomstertid nu kommer, osv...
Det är vackert och traditionellt och...
Nej, håll skolavslutningen i aulan, gymsalen, matsalen, på skolgården om det är fint väder...
Sjung Den blomstertid om så önskas.
Låt kyrkan vara kyrka
"Låt kyrkan vara kyrka" om det ändå vore så väl! Jag triggar igång på hur snabbt Kyrkan har ändrat sitt budskap i Skara stift och i Göteborgs om kärlek. Jag hinner inte med!
http://www.gunnelsplats.wordpress.com
En mycket makaber upplevelse som jag har haft var i en skola när jag hade flyttat till ett förortsområde i Stockholm, och min dotter skulle börja andra terminen i nian i skolan där. Vi var då med på avslutningen för hösten, som hölls i kyrkan, där det sjöngs en massa svenska psalmer inför/knappast av/ elever som garanterat till allra största delen var muslimer. Den gången började jag fundera, men det är många år sedan nu.
Det måste ju handla om var man befinner sig. I min by, där det inte finns en ordentlig samlingssal i skolan, och där kyrkan nästan är sammanbygd med denna, skulle det ju vara konstigt att inte ha avslutningen där.
Men ändå, när jag jobbade där fanns det elever som tillhörde Jehovas vittnen, som under hela grundskolan aldrig hade fått bevista en skolavslutning. Rätt eller fel?
Skicka en kommentar