lördag, juni 25, 2011
Den snälla trenden fortsätter...
För precis som jag inte ondgjorde mig över vare sig glitter eller "Jul, jul..." i december, så har jag avstått från att blogga uppviglande och/eller nedsättande om friluftsgudstjänster. Antingen börjar jag tappa stinget, eller så har jag helt enkelt blivit lite mer tolerant med åren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med, friluftsgudstjänster har jag aldrig fattat vitsen med.
Kallt allt som oftast, folk okoncentrerade, vaktmästare eller andra har slitit med att sätta fram stolar, bord, ljudanläggning som ofta krånglar.
Nej tack...
Friluftsgudstjänster är ett riktigt otyg. För oss rörelsehindrade är det ett stort no, no. "Tag med något att sitta på och en kaffekorg." Jo, tjena.
Vad är det för fel på kyrkan? Den står där med sina sittplatser, fix och färdiga. Och den är ofta tillräckligt svåråtkomlig, belägen på en kulle, en bra bit ifrån parkeringen och med svårgången grus fram till ingången.
Skicka en kommentar