söndag, juni 26, 2011

Om tendensen att skylla ifrån sig från strukturer

...skriver Maria Ludvigsson i SvD idag, apropå sexuella övergrepp mot barn inom kyrkans, såväl som idrottens sammanhang. Fullkomliga självklarheter - men de behöver sägas.

Det finns inga system som kan skydda oss mot allt ont, eftersom det alltid är individerna som bär det yttersta ansvaret för hur systemen fungerar. Ändå tenderar vi ofta att efterfråga ett systems ansvar när något förfärligt händer. Svaret är för det första att samhället faktiskt är summan av var och en av oss. För det andra kan aldrig ansvar utkrävas av system, bara av personer."
(SvD 110626)


Man kan skylla övergreppen på diverse större system, på celibatstvånget i Romersk-katolska kyrkan såväl som på den machokultur som sägs råda inom delar av idrottsvärlden. Det förändrar ingenting, för det är ändå vi som är systemet, samhället, strukturerna, kulturerna. Var och en har ansvar för den situation man står i. All världens katoliker är inte mer skyldiga till de fruktansvärda övergrepp som vissa av deras präster begått, mer än alla friidrottare har del i de övergrepp som begåtts mot unga idrottare. Skulden ligger hos dem som gjorde det. Den ligger också hos dem - hos oss - som egentligen visste, eller anade, eller fruktade, men ändå valde att titta bort, göra inget, tysta ned. Vi som påstår att vi "hellre friar än fäller" för att vi inbillar oss att vi inte behöver ta vårt ansvar då. Vi som tänker att "det angår inte mig" eller "jag är nog bara överkänslig" eller "ingen kommer tro mig". Vi som inte vill erkänna att ondska finns - åtminstone inte där vi själva finns. Det är vi som utgör systemet - och det är vi som bär skulden. Inte för att övergreppen skedde, skulden för det ligger hos förövarna - utan för att de kunde fortsätta.

Vi människor är inga viljelösa offer för system och struktur. Vi är bärare av det ansvar som följer med att vara en vuxen människa i en ond värld. Vi är människor som kan - och skall - ställas till svars för våra handlingar, om inte förr så den dag då  det som ni har sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas ut från taken. En gång ska vi ska möta den som säger: Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.  Och då lär det inte funka med att skylla på strukturerna, direkt. Det enda som lär funka är att säga som det är, och be om förlåtelse och förbarmande.

2 kommentarer:

Angelica Karlsson sa...

Väldigt klokt skrivet, men jag tänker ändå att strukturerna spelar en viktig roll. Exempelvis saknas det ofta transparens i de sammanhang du beskriver. I Patrik Sjöbergs idrottsförening hade man fått in en anmälan från en förälder om att man misstänkte övergrepp - ändå gjordes ingenting. Samma sak har hänt flera gånger i både Svenska kyrkan och katolska kyrkan. Man får in vittnesmål (och ibland även konkreta bevis) men har ändå ingenting gjorts. Visst kan man säga att det är enskilda personer som gjort misstag (medvetet eller omedvetet) men det finns många exempel på strukturer som faktiskt fungerar och som kan användas som förebilder. Lösningarna inom idrottsföreningar och samfund där man utrett ärendena "internt" tycker jag är ett exempel på strukturfel. Brottsmisstankar ska alltid lämnas över till polis, inte utredas av kollegor. Jag tycker att det är lika viktigt att organisationerna tar ansvar för sina strukturer, som att enskilda personer ser över sitt beteende och agerande.

MVH

Angelica

Miriam sa...

Självklart spelar strukturer roll för hur lätt det är att både utföra, dölja och bortförklara övergrepp. Men det är inte strukturerna som är förövarna, och inte heller strukturerna som väljer att titta bort, förklara bort och låtsas glömma. Strukturerna kan så lätt bli något man skyller ifrån sig på, när man egentligen sklulle behöva ta sitt personliga ansvar och säga: "Jag/vi fegade ur. Det suger."

Men jag håller fullständigt med dig om interna utredningar av saker som är brottsliga, alltid ska anmälas till polis och/eller socialtjänst. Och goda strukturer kan självklart både skydda från övergrepp, och vara en hjälp till klarhet och upprättelse, då de ändå sker. Men som sagt, strukturer består av människor med ansvar - för vårt eget handlande, såväl som för de strukturer vi är en del av.