...så var Folknykterhetens dag en större tilldragelse i mitt liv än någonsin nationaldagen. Då var vi på Skansen eller i Stadsparken i Örebro, solen sken, talen var tråkiga men jag fick glass. En gång kom det upp motdemonstranter (!) på Sollidens scen vilket var jätteläskigt, men annars var det en rolig dag.
Nuförtiden firar jag varken eller med någon större emfas, utan satsar stenhårt på Kristi Himmelsfärds Dag. I år fick jag glädjen att fira högmässa i fina Ripsa Kyrka, tillsammans med min vän och kollega Emil, hemvändare, församlingsbor samt min "egen" busslast konfirmander och kollegor som var på väg till Vikbolandet på läger. Därifrån kom vi tillbaka igår, och årets nationaldag har därmed blivit något färgad av post-läger-trötthet. Fast makens kusin som fyllde fyra firade givetvis. Med pilbåge och prinsesstårta!
1 kommentar:
Rolig att läsa om Ripsa. Där var min farmor församlingssyster och barnmorska under första världskriget. Själv har jag aldrig varit där, men det vore roligt att komma dit någon gång.
Karin
Skicka en kommentar