Komplementaritet

Jag har en kollega som är ungefär lika gammal, ungefär lika lång och ungefär lika högkyrklig som jag. Vi brukar gilla varandras idéer, dela varandras kyrkopolitiska åsikter och varandras klädval. Vi äter lunch ihop, vi ber ihop, vi fnissar ihop och vi fräser ihop. Vi skulle kanske, på lite avstånd, kunna betraktas som en ljushårig och en mörkhårig variant på samma modell av prästvigd kvinna, ca 30. Men som tur är, är det inte riktigt så enkelt. Det är bättre än så - för när det kommer till begåvning,  tycks  Guds komplementaritetsiver ha slagit till så tillvida att Y's högra hjärnhalva matchar min vänstra perfekt. Hon kan helt enkelt en massa saker, och gillar inte minst en massa bra saker, som jag helt enkelt inte fixar. Typ häftpistoler, sömnad, pyssel, matematik och dramatiserade predikningar. Tack vännen, du är bäst!