Jag fick en (förvisso godmodig och vänlig) kommentar på Facebook imorse om att jag "gifte mig alltför ung". Och ung var jag, 23 år lite drygt. Maken skulle fylla 26 och vi hade känt varandra i tre år och varit tillsammans i ett och ett halvt. Så visst var vi unga - de flesta brudpar jag viger är minst fem, ofta tio år äldre - och visst gick det ganska fort. Men vi var vuxna och hade tagit den tid vi behövde på oss och vi kommer förhoppningsvis hinna fira guldbröllop innan vi är 80!
7 kommentarer:
Ung?
Jag var 20 och maken 21 år när vi gifte oss och det håller fortfarande efter snart 35 år. :-)
Som jag ser det är det en styrka att få växa ihop redan från unga år. Jag tycker lite synd om dem som träffas sent alt. går och såsar med att gifta sig. Risken är att man blir alltför "egen" och inte fixar att leva ihop.
Grattis och lycka till!
Vadå ung?
Jag var 18 och hustrun 19 när vi (med kungligt tillstånd!) gifte oss. Åtta barn och 46 år senare kan jag säga: Allt har varit nåd - hela vägen!
Vigselprästen ber att få gratulera något försenat till den nionde bröllopsdagen. Nästa är blir det litet jubileum! /MI
Nästa år i Jerusalem, är det tänkt!
Gratulerar till de nio åren!!
Men att ni var alltför unga... Nä!!
Jag och min hustru firar 22 år i höst, och vi gifte oss ca en månad före hennes 19-årsdag och min 21-årsdag. Och det är som ett fint årgångsvin - blir bara bättre och bättre med åren!
Lycka till i ert fortsatta gemensamma liv!
Instämmer med samtliga ovanstående. 23år gammal var jag den dagen, min man 26, perfekt ålder att gifta sig. Och det blir bara bättre med åren. Vi firar 29-årig bröllopsdag i sommar...
Inte var ni för unga - själv var jag bara nästan 23 när vi gifte oss, och vi har varit gifta dubbelt så länge som ni.
Skicka en kommentar