...åtminstone får jag känslan av det när jag läser vad som sägs både i just de sociala medierna och de mer "klassiska" eller vad man nu ska kalla tidningar, TV och radio. Det pratas om statusstress, uppdateringssjuka, om bortvändhet från verkligheten, om isolering och ytlighet. Självklart är det så. Självupptagenhet, kan man dessutom lägga till - för det blir lätt väldigt mycket jag och mig och mitt när man facebookar, twittrar och bloggar. Och visst är det lätt hänt att man skjuter på integritetens gränser lite för långt, både gentemot sig själv och andra - men det är nog en vanesak - de flesta bloggare vittnar t.ex. om att de blir mindre privata med tiden, liksom de flesta höjer snarare än sänker sina säkerhetsinställningar på Facebook.
Men ibland kan jag faktiskt bli lite trött på det koketta avståndstagandet från livet på nätet, det som sägs liksom för att markera den egna närheten till jorden, verkligheten och De Egentliga Värdena. För allting som sker på nätet är inte ytligt, stressigt och jagcentrerat. Tvärtom.
Sedan jag skaffade ett Facebookkonto har jag återtagit, upprätthållit och fördjupat kontakten med många människor som jag annars skulle haft ingen, eller mycket sporadisk kontakt med. Jag har upplevt värme, förbön, humor och uppskattning via Facebook - både sådan som kanske annars skulle förmedlats via telefon eller direktkontakt, men också sådan som aldrig skulle förmedlats annars. Via min blogg har jag lärt känna människor som jag aldrig träffat, och som jag kanske inte skulle kalla för nära vänner, men som ändå är mer än bekanta. Jag har dessutom fått möjlighet att dela tankar och åsikter med helt andra människor än dem jag i vanliga fall har omkring mig - utan att det kostar vare sig mig eller dem mer än vad vi betalar för vår internettillgång. Ansvarsfullt och kärleksfullt (i den bibliska bemärkelsen) användande av sociala medier är alltså inget hot mot mänsklig gemenskap. Tvärtom.
Och ser man i större perspektiv, ger sociala medier oss en chans att förstå varandra, bilda opinion och skapa förståelse mellan olika länder och kulturer. Det ger möjlighet till personliga vittnesbörd inifrån politiska skeenden, information om vad som sker bortom det som tillåts hamna i tidningen, och ger helt enkelt en mer mångfacetterad bild av verkligheten. Det kan möjliggöra frihet i sammanhang där man ingen frihet har, och ge röst åt sånt som inte får sägas.
Så nej, jag tänker inte fasta från vare sig bloggen eller Facebook i år heller. Tvärtom - jag tänker använda mer. Detta i tacksamhet över att jag lever i ett land där det inte stängs ned av de styrande, eller där jag inte riskerar hot, våld eller andra repressalier om jag uttrycker min åsikt (givetvis inom lagens råmärken). Men jag ska förstås även försöka att använda det på ett sätt som främjar de goda sidorna med sociala medier mer än de dåliga - alltså för att främja vänskap, möten, goda samtal, sanning och nyanser.
2 kommentarer:
Helt rätt.
Tycker för övrigt det är fint att man kan få bloggkompisar som man på sin höjd har hejat på någon enstaka gång i verkligheten men som man lär känna allt mer på vissa plan.
Här är en blogg som en bekants bekant skriver. En blogg jag rekommenderar och som innehåller så otroligt mycket klokskap: http://www.siredison.blogspot.com/ /Erika
Väldigt bra skrivet - på pricken!
Skicka en kommentar