söndag, februari 21, 2010

Liturgiskt fnitter

För flera år sedan såg jag en helt underbar intervju med biskop emerita Caroline Krook, kanske den bästa jag någonsin sett med biskop Caroline. Den gjordes av Elin Eks karaktär Grynet och sändes i adventstid, vill jag minnas. Grynet frågade, givetvis helt utan impulskontroll, biskopen en hel massa saker, bland annat den både relevanta och intressanta frågan:

- Har du nånsin fått värsta skrattanfallet i kyrkan?

Det hade biskopen fått, tidigt i sin prästgärning, då korken till en vinkaraff hade plumsat ned i kalken. Då hade hon skrattat jättemycket, faktiskt.

Jag har tänkt på det där några gången och funderat på om jag någonsin kommer få värsta skrattanfallet i kyrkan. Ni vet ett sånt där när man verkligen inte får skratta, men inte kan sluta. Hittills har det gått bra, har jag skrattat har jag bara gjort det på rätt ställen, så att säga.

Men idag hände det. Högmässans avslutning blev av någon anledning en smula rörig, och när vi slutligen kom igång med psalm 706, och jag skulle sjunga "Hej björn och bäver..." så var det plötsligt färdigt. Jag skrattade så tårarna sprutade och kunde inte sjunga ordentligt. Så fort jag kastade minsta blick på min kollega så började jag igen. Visserligen hade jag ryggen mot församlingen, men de måste ha sett hur hela mässhaken skakade.

Nåväl, det var inte respektlöst eller blasfemiskt menat. Inte alls. Jag tycker om psalm 706, jag skrattade inte åt den och inte åt någon annan heller. Det bara blev så.

3 kommentarer:

Karin sa...

Skrattanfall i kyrkan är det bästa! (och 706 också...) Det kanske jag också ska blogga om... Har lite bloggtorka just nu.

Jonas sa...

Ja den psalmen har jag hört talas om..var det du själv som hade valt den? Ja jag må väl vara konservativ, fast tycker kanske den hör bättre hemma i Kyrkans barntimmar än i en högmässa..var dock trots allt synd att jag inte befann mig i kyrkan då..i sanning kan skratt ibland vara befriande, och nog bättre under en psalm än under den ekvaristiska bönen till exempel.

Miriam W Klefbeck sa...

Japp, jag hade valt den. Det som passar i barntimmarna, passar även i högmässan, är min devis när det kommer till lovsjungandet. Och sjunger inte hela Skapelsen Herrens lov, kanske? Inklusive björnar, bävrar, fiskar och skaldjur? :-)