torsdag, februari 04, 2010

Mårran i mitt liv

Gunnel undrar hur det här med Mårran egentligen hänger ihop. Och det beror givetvis på Mumintrollen. När jag var liten läste jag några av böckerna om Mumindalen, och framför allt så spelades Muminspelet flitigt i min familj. Och stora Mårran, som fryser marken till is och får mumintroll och andra varelser att känna viss fruktan, var en av mina favoritkaraktärer. Ibland, när jag känner mig riktigt otrevlig till sinnes, så känner jag mig som just en sådan isig otäck Mårra - därav inlägget igår.

När jag prästvigdes, fick jag en kaftan av Strängnäs stift. Den syddes dock upp under tröstätnings-fasen av pastoralinstitutet, så efter några månader av normal kosthållning blev den tämligen för stor. Så stor att jag såg ut lite som Mårran när jag hade den på mig, faktiskt. Därför kallas själva kaftanen numera för Mårran.

Gunnel undrar också (om jag förstått din fråga rätt, Gunnel) vad som menas när man säger att någon är en "svartrock". Detta kan givetvis skifta, men som jag har uppfattat det så är det (förutom en gammaldags beteckning på kaftanrock) ett skällsord som betyder ungefär "gammaldags, rigid präst med fundamentalistiska åsikter och/eller trosuppfattningar." Det kan också användas som synonym till kvinnoprästmotståndare", eller för att misstänkliggöra någon med avvikande fromhetstradition. Det kan även användas på ett självmedvetet ironiskt sätt när man vill understryka sin fromhetstraditions dåliga rykte.

Men detta är givetvis mina definitioner. Mina läsare kanske har fler och bättre?

6 kommentarer:

Cecilia N sa...

Hihi, de berättelser om kaftaners skiftande storlek jag har hört har varit tvärtom: Efter ett år med evigt kaffedrickande (eller kanske snarare de kolhydrater som hör till) så har man "för evigt" vuxit ur kaftanen.

Intressant med annan vändning på den statistiken.

Gunnel sa...

Det var så genialt att bara sätta in ett foto och låta läsarna fatta själva. Jag skulle kunna tänka mig som motsvarighet att sätta in Pippi Långstrump, när hon hoppar från västergavelns övervåning till ett träd:
"Så här känner jag mig och lämnar övervåningen med ett skutt!"

Gunnel sa...

Miriam
Det kanske är långsökt, att jag tänker på en bild ur boken om Pippi Långström men för mig gäller glädjen, att jag skulle kunna få vara mig själv och likt Pippi lämna "övervåningen" alla mer eller mindre misslyckade teologiska debatter med akademiker och sätta mig likt "Maja" i en annan sagobok i ett träd och dricka saft.
Fast nu älskar jag snön. Missa inte min Blogg och dialogen med Sofias Svenska Kyrka och min idag.

Miriam sa...

Den ska jag inte missa!

Sofia sa...

Gunnel, många bloggare väljer ofta att kommentera sparsamt på andras bloggar för att istället skriva ner sina tankar på sin egen blogg. Miriam har ju kommenterat det jag skrivit flera gånger här i sin egen blogg. Jag välkomnar förstås alla men tycker inte att någon ska känna sig pliktad att kommentera.

BoR sa...

"Svartrock" duger bra som generell benämning av präst, företrädesvis i Svenska kyrkan. Det behöver alltså inte alls innebära någon förklening av prästen i fråga. Till detta kan tilläggas vad en gammal prost på södra Gotland sade till sin unge subaltern som kommit till ett konvent utan kaftan: Huvudsaken är att själen är svart!"