...på att lägga mig i det nationella dopsamtalet som pågår i Kyrkans Tidning, men kloka och pålitliga kollegorna Anna Sophia Bonde respektive Markus Hagberg hann före. I dagens upplaga säger de i princip det som jag hade tänkt säga. Läs!
Vad AS mening är vet jag inte eftersom jag inte känner henne, men en ny genomläsning bekräftar första intrycket - texten säger ingenting om tron.
Nu menar jag inte att detta är något problem egentligen, i det aktuella sammanhanget. Jag förstår vad debatten handlar om. Men rent allmänt, och i vår "kommunikation utåt", kan det nog aldrig poängteras för mycket att dopet bara är den ena biten av två...
Du har helt rätt - dopet och tron hänger ihop och detta får inte glömmas bort åt vare sig ena eller andra hållet.
Men som sagt, detta är i sammanhanget så självklart att det inte nämns, och därför inte medvetet utelämnat i ASB:s artikel, med tanke på vad debatten handlar om.
Miriam Du har svarat så bra förut på frågorna och inläggen i och med den rosa hårtorken. Du är bra på samtal med icke teologer, som jag ser det - sekulaliserade människor. Fortsätt så. Jag citerar Markus Hagberg: "Dopet är inte en bekräftelse på vad människan redan är eller har i sig själv, det är istället den nya födelsens bad (Titus 3:4-8), nödvändigt därför att alla har syndat och gått miste om härligheten (Rom 3:23)."
Då blir jag genast debattlysten och efterlyser en omvändelse. Den får jag inte i och med barndopet. Ett nyfött barn har aldrig gått miste om härligheten från Gud, som jag ser det.
Så är du välkommen ner till min hembygd där prästens pappa varit präst och han ett barn....
Jomen så ser jag det. Ett barn är en hel människa. Ett barns mänsklighet är inte annorlunda från den vuxnes. Det har inte gjort, eller ens tänkt saker i bortvändhet från Gud - men det kommer att göra det. För det systemfel som vi kallar för arvssynden är där från start. Men dopets omformattering slår ut systemfelet - inte så att det slutar märkas här i tiden, men så att dess konsekvenser besegras inför evigheten.
Och omvändelsen, den blir en annan konsekvens, nämligen hos den döpte själv. För att leva i sitt dop är att leva i DAGLIG omvändelse till den Gud som fött oss på nytt genom vatten och helig Ande.
8 kommentarer:
Visst var det välformulerat, men något har du väl att tillägga ändå? För inte är det väl dopet allena som räddar...?
/Lars
Förvisso inte, men är det AS mening, verkligen?
Jag håller med det var riktigt bra skrivet! Jag tror inte heller att Bonde ville påskina det som Bergman säger.
Vad AS mening är vet jag inte eftersom jag inte känner henne, men en ny genomläsning bekräftar första intrycket - texten säger ingenting om tron.
Nu menar jag inte att detta är något problem egentligen, i det aktuella sammanhanget. Jag förstår vad debatten handlar om. Men rent allmänt, och i vår "kommunikation utåt", kan det nog aldrig poängteras för mycket att dopet bara är den ena biten av två...
/Lars
Du har helt rätt - dopet och tron hänger ihop och detta får inte glömmas bort åt vare sig ena eller andra hållet.
Men som sagt, detta är i sammanhanget så självklart att det inte nämns, och därför inte medvetet utelämnat i ASB:s artikel, med tanke på vad debatten handlar om.
Miriam
Du har svarat så bra förut på frågorna och inläggen i och med den rosa hårtorken.
Du är bra på samtal med icke teologer, som jag ser det - sekulaliserade människor. Fortsätt så.
Jag citerar Markus Hagberg:
"Dopet är inte en bekräftelse på vad människan redan är eller har i sig själv, det är istället den nya födelsens bad (Titus 3:4-8), nödvändigt därför att alla har syndat och gått miste om härligheten (Rom 3:23)."
Då blir jag genast debattlysten och efterlyser en omvändelse. Den får jag inte i och med barndopet. Ett nyfött barn har aldrig gått miste om härligheten från Gud, som jag ser det.
Så är du välkommen ner till min hembygd där prästens pappa varit präst och han ett barn....
Jomen så ser jag det. Ett barn är en hel människa. Ett barns mänsklighet är inte annorlunda från den vuxnes. Det har inte gjort, eller ens tänkt saker i bortvändhet från Gud - men det kommer att göra det. För det systemfel som vi kallar för arvssynden är där från start. Men dopets omformattering slår ut systemfelet - inte så att det slutar märkas här i tiden, men så att dess konsekvenser besegras inför evigheten.
Och omvändelsen, den blir en annan konsekvens, nämligen hos den döpte själv. För att leva i sitt dop är att leva i DAGLIG omvändelse till den Gud som fött oss på nytt genom vatten och helig Ande.
Skicka en kommentar