Jag tycker det är en god vana att iaktta någon sorts fasta under fastan. Det finns massor med poänger med det - det blir en påminnelse om Kristi lidande, det skapar kontraster i tillvaron så att påsken blir precis den jättefest som den förtjänar att vara, det hjälper en att fokusera på Gud och på sin nästa.
Så jag har med andra ord inga problem med själva företeelsen. Det som är lite klurigt är att välja vad man ska fasta ifrån. För det ska ju göra skillnad. En fasta som inte gör livet lite tråkigare/enklare/lugnare är ju inte direkt meningsfull. Samtidigt ska det inte göra alltför stor skillnad - man ska ju kunna sköta sina dagliga uppgifter på ett fullgott sätt även under fastan, och man ska definitivt inte fasta alltför demonstrativt. Frågan är om jag ens borde blogga om det. Nåväl. Det finns många varianter. Här är ett gäng:
* Den klassiska, som många av våra ortodoxa bröder och systrar tillämpar utan att blinka. Bort med kött, ägg och mjölk. Lätt som en plätt att komma ihåg, något svårare att tillämpa i sin svenniga vardag.
Den 3/4-delsklassiska. Bort med kött, godis, fikabröd, snacks och alkohol. Lättare att tillämpa.
* Den halvklassiska. Bort med godis, fikabröd, snacks och alkohol. Också lätt att minnas - men farligt likt en bantningskur. Bieffekterna det har på figuren, kan lätt ta överhanden, så att säga.
* Den enkelspåriga. Bort med en enda sak - men en central sak. Min vän Joakim avstår från sina cigaretter. Själv har jag provat att avstå från kaffe. Det gick rätt bra faktiskt, så snart första veckan var över.
* Den mediala. Många väljer att fasta från Facebook, Twitter och dylikt. Själv har jag faktiskt TV-fastat en gång. Nedsläckningen av Krokeksmasten sammanföll med fastetiden 2006.
* Den svenskkyrkliga. Fasta inte från något - men skänk pengar till Fasteinsamlingen. Funkar nog i ärlighetens namn bäst om man kombinerar den med något av ovanstående.
Jag ska nog hitta en version som funkar för mig även i år. Oavsett vilket, så är ju det viktigaste att jag tänker mindre på mig själv och mer på Jesus.
8 kommentarer:
I ljuset av Jesaja 58 tänker jag att det är fasteinsamlingen som kommer närmast Guds avsikter med att fasta...
/Lars
Men halloj!! Att klumpa ihop ortodoxa och katoliker sådär...
Mjölk har jag då aldrig hört något ont om i fastetider på katolskt håll, och det är främst fredagar + Askonsdag + Långfredag som är särskilda faste- och abstinensdagar då man rekommenderas att endast äta ett mål mat och överlag skära ner och vända blicken inåt och mot behövande medmänniskor. Annars är väl det som brukar framhållas oftast att fastan är en tid att "bryta orättfärdiga bojor" - ett underbart uttryck tycker jag! Vilka just mina bojor är, det vet jag oftast bäst själv; om inte kan jag få ledning t ex i samtal med min själasörjare. Cigaretter? Godis i kassen varje gång jag handlar mat? TV-deckare varje kväll? Facebook i stället för tid med barnen/maken/en god bok? Dåligt humör som går ut över andra? Astronomiskt klädkonto? Dåliga relationer..? Osv osv. Oremus har en rätt bra text om det där (iaf i förra upplagan). Viktigast dock: det handlar INTE om en regelbok eller en checklista! Kanske mer av WWJD..?
Apropå att blogga om fastan, kolla: fastebloggen.wordpress.com
Hoppsan, det var en osmidig ihopklumpning. Jag ändrar!
Ortodoxa kristna ska under fastan även hjälpa de fattiga genom att ge det vi inte lägger pa dyr ickefastemat till dem.
I Sverige kan man skänka pengar till fattiga i landet och utanför, och det ska man. Det finns ocksa manga, manga som lider i det tysta för att de är sa ensamma i välfärdslandet. Minns dem och de fattiga. Bön och kärlekshandlingar. Fastan är ingen checklista, utan ett hjälpmedel.
Allt gott!
Med vänlig hälsning,
L
Jag har inte greppat det där med fastans syfte. Undervisa mig, snälla.
Fastans syften är precis det som kommentatorerna ovan tar upp, samt ett tillfälle att närma sig Gud, att minnas och begrunda det som Jesus gjorde för oss på Golgata, att förbereda sig för påskens fest genom att låta tiden före präglas av allvar, enkelhet, eftertanke och bön - men också praktisk handling i Kristi efterföljd. Själv tycker jag att just orden om att "bryta orättfärdiga bojor" sina egna såväl som andras, är ett väldigt bra sätt att beskriva det hela på.
Jag vill också understryka, om detta kanske inte framgår i inlägget, att jag vare sig är ovetande om, eller bortser ifrån, att fastan inte handlar om vare sig regler och checklistor. Min uppräkning av metoder är ett lättsamt sätt att fundera på hur man rent praktiskt kan gå tillväga för att ge sig själv tillfällen bryta bojor och skala bort jesuskymmande onödor ur sitt liv.
Jag tycker det är synd att Svenska kyrkan är så flata när det gäller det här med att fasta; som med bikten behöver man inte tala om att det är tvång att bikta sig med ett visst intervall utan istället tala om vilken välsignelse det är att ta emot försoningens sakrament. Likaså borde man göra med fastan. Sen kan det ju diskuteras hur man ska fasta.
Skicka en kommentar