Imorse fick jag ett stilla utbrott medan jag klädde på mig. Det slog mig plötsligt hur illa jag tycker om ytlighet. Fast sedan tänkte jag efter lite. Det gäller trots allt inte all ytlighet. Jag kan tycka att öppen ytlighet - kläder, actionfilmer, TV-såpor, smink och sånt - är helt OK, så länge det inte utger sig för, eller låtsas göra stor skillnad för mänsklighetens välbefinnande, om ni förstår vad jag menar. Det är skillnad på smink och penicillin, liksom.
Det är ytligheten som ger sig ut för att vara djup, och ytligheten som döljer de djup som finns, som jag har svårt för. Ytligheten som förenklar livets stora frågor till antingen meningslöst ordvrängande, eller till nyanlös tvärsäkerhet. Ytligheten som gömmer den intellektuella lättjan och ohederligheten bakom fina ord. Ytligheten som stryker medhårs och bara utmanar det och dem som man ändå inte vill ha något med att göra. Eller för den delen kallar sig utmanande för att konstruera en spännande motsättning.
Och det som provocerar mig, är att sådan ytlighet verkar löna sig. Talar du om sånt som människor vill höra, som känns gott för stunden men inte utmanar fel personer- då får du förmodligen tala igen. Eller skriva. Och den som efterfrågar mer substans - den har förmodligen inte förstått de djup som påstås finnas under den självaffirmerande ytan, men som helst inte ska vidröras.
7 kommentarer:
Glöm inte bort att några i din omgivning önskar sig en svavelosande predikan från just dig. Det kanske är dags nu. Det är för långt att resa för min del annars skulle jag vilja lyssna också.
Fastan är ju inte en tid för svavel, men väl för sot och aska, så vi kan se vad jag kan göra...
Och predikningar går ju att läsa också.
Miriam
Det är kanske inte lätt att förstå mina korta kommentarer. Skulle inte ditt inlägg om olika ytlighet passa i en predikan i fastan? Din senaste Blogg-post är ju viktig! Jag hittar ingen E-post adress eller länk till din predikan.
Hälsningar
Gunnel
Jag har ingen färsk predikan utlagd just nu - kommer de, som kommer de på bloggen.
Ytlighetstanken kan helt klart komma att dyka upp i en predikan framöver!
Du nämner någonting som är ett allvarligt problem i samhället men likväl är djupt inrotad i den mänskliga kulturen, såväl i sekulära som i religiösa kretsar. En egoism som förmodligen delvis har sin grund i någon form av modern sofistikerad överlevnadsstrategi. Makt och möjlighet till inflytande har en tendens att skapa dessa beteenden. Än värre är när man upptäcker att denna problematik även är utbredd inom sin egen sfär, ibland t.o.m. används av personer man själv respekterar, och ve o fasa, en teknik man med tiden själv börjat förstå hur man behärskar då man förstått vad som brukar löna sig att tycka, ett sätt att för stunden slippa bekymmer, oavsett vad man egentligen känner. Är man dessutom som jag 50% pragmatiskt lagd och 50% radikalt lagd vilket stundtals är oerhört påfrestande står man 5 dagar av 7 i kollosionskurs med sig själv. Djupast sett får väl dessa beteenden helt enkelt sin näring från synden i oss, då det i grunden handlar om lögn och oärlighet. Skumt svar på din text kanske, men det var tankar som väcktes hos mig.
/Patrik Skantze
Hej Patrik - inte ett dugg skumt! Jag håller med och känner igen mig!
Förresten - vill du bära ett ljus på söndag, så är du varmt välkommen!!!
Självklart! Kommer med familjen, såg att det var familjemässa.
/Patrik
Skicka en kommentar