Kvinnan vid Sykars brunn äger verkligen andra årgångens januari. Två långa evangelietexter handlar om hennes möte med Jesus, och därmed predikas, skrivs och reflekteras det en hel del om henne just nu.
Evangelisten Johannes berättar inte så värst mycket bakgrundsfakta - hon är samarisk, hon bor i Sykar, hon hämtar vatten mitt på dagen, hon har haft fem plus en man. Detta avhandlas liksom i förbigående, innan berättelsen kommer in på väsentligheterna. Nämligen på att den här kvinnan och Jesus för ett samtal om livet och levande vatten, ett samtal som mynnar ut i att Jesus säger vem han är - nämligen Messias, den som kvinnan säger att hon vet "ska komma och låta oss få veta allt". Kvinnan vittnar om detta inne i staden ("Kom så får ni se en man som sagt mig allt som jag har gjort"), människor kommer till tro och söker upp Jesus för att se med egna ögon.
Kvinnan vid Sykars brunn möter alltså Guds son öga mot öga och pratar med honom. I samtalet berättar Jesus vem han är, och vad han har att ge. Han ger henne tecken för att hon ska förstå att det är sant. Kvinnan får därefter -eller tar sig, snarare - uppdraget att berätta för människorna i Sykar om att Jesus är Messias. Och det funkar, människor kommer till tro på hennes ord, så starkt att de själva söker upp Jesus för att vara nära honom och lära känna honom och hans ord.
Kvinnan vid Sykars brunn tyckts alltså ha varit varit en intellektuellt välutrustad kvinna med med vilken Jesus förde en rätt avancerad diskussion och dessutom en framgångsrik missionär. Det hon fick höra och se var evangeliets kärna och stjärna i både ord och kött - hon var en av dem som verkligen tog emot ordet.
Vad beror det då på att hon så ofta blir ihågkommen inte för det hon fick höra och se, eller för det hon faktiskt sa och gjorde, utan för det som hade hänt innan? Varför är vi mer intresserade av att Jesus talade med en kvinna som tycks ha varit utstött på grund av skörlevnad, än av vad han faktiskt sade till henne? Varför tycks det ibland viktigare att hon var kvinna och utstött, än att hon fick höra de nästan unika orden "det är jag, den som talar till dig"?
Det sker i all välmening, för att understryka det stora och självklara att Jesus inte gör skillnad på människor och lägger sin skatt i bräckliga lerkärl och så vidare. Men jag undrar om det verkligen är så fruktbart egentligen? Varför ska vi älta de synder och det utanförskap som Jesus förlät och slog sönder för 2000 år sedan? Ska vi minnas kvinnan vid Sykars brunn för hennes ensamhet och hennes fem eller sex män, eller ska vi minnas det evangelium hon tog emot och predikade?
Mer eller mindre relaterade inlägg här och här.
14 kommentarer:
Tack Miriam att du tog oss till poängen!
Det står inget i texten om att det var en prostituerad, som vissa pastorer läser in. Det står inget om varför hon haft flera män. En prostituerad kan ha fem män på en natt.
Om männen i hennes liv dött, så var det visst inte tillåtet att gifta om sig mer än tre gånger (?) En uppgift vår grupp fick vid Sykar brunn jul och nyår 74-75 av författaren Gunnar Edman.
I noten i NT 81 står en mycket intressant uppgift att symboliken kan vara, att Jesus kunde ha syftat på andra gudar i "fem män har du haft" Hänvisningen är till 2 Kung 17:24
I så fall är det bara att läsa på hur Israels folk blandade ihop sig med avgudadyrkare - valde bort Herren. Blev äktenskapsbrytare/förbundsbrytare särskilt de stammar som sen fick området Samarien.
Denna text är den stora förändringen i mitt bibelläsande. Jag insåg en dag, att jag absolut inget kunde om biblisk historia i GT.
OBS det står "nära det jordstycke som Jakob gav år sin son Josef"
Kolla på kartan att dalgången med källan ligger nära bergen Gerissim och Ebal. Källan ligger historiskt mellan bergen, som står för att lyssna på Herrens ord eller förkasta det. 5 Mos 11:29-
Som en rabbin sa: "Det står ofta mer i en text aldrig mindre."
Josef letade efter sina bröder just här innan han hittade dom i Dotan och nästan blev dödad.
Texten påminner om både Jakob och hans älsklingsson Josef förebild till Jesus.
Allt gott
önskar
Gunnel
På ett sätt håller jag med dig, fokus ska inte primärt vara på kvinnans bakgrund men den är en ledtråd till varför Jesus uppenbarar sig för henne på det sätt han gör. Hela historien har enligt min mening karaktären av ett samtal med djupa själavårdande drag, där just Jesus sätt att sätta fingret på det som gör ont och skaver (jag tolkar hennes 6 män så) ger ett genombrott för hennes tro. Hon börjar att slingra sig men är ändå dragen till vad han säger till henne och om henne, han moraliserar inte, han ställer henne inför lagen. Hon slingrar sig men Jesus låter henne inte inta ngn offerroll...hon är kallad till att vara en sann Gudstillbedjare, hon är hållen ansvarig men förlåten, upprättad, sedd och sänd och inför henne berättar han vem han är. Jag tänker att det är så för oss också, att Jesus sällan kommer i överflödets tid, i det som vi är stolta över och lyfter fram, Jesus uppenbara sig för oss i situationer som är svåra, fattiga och i det i oss själva som vi kanske skäms för, just för att vi i dessa lägen inte är oss själva nog. Då lagen blir tydlig för oss finns bara två alternativ: att slingra sig eller kapitulera inför Jesus och låta sig fyllas av hans förlåtelse. För att kunna ta emot frälsaren måste man vilja bli frälst. Så tänker jag...
Vad jag tänkte på i söndags (men som inte predikanten nämnde) var att hon kunde berätta för staden, de hörde såpass på henne att de lyssnade. Hur pass utstött var hon då?
Jag gjorde interpretation på den första delen och då fick jag klart för mig att mitt på dagen var männens tid. Morgon och afton var kvinnornas, och då rörde de sig alltid i samlad tropp.
Var det för att hon var utstött (av kvinnorna? av alla?) som hon valde att gå till brunnen på "fel" tid? Kan det verkligen inte ha funnits andra anledningar? Och var står det att hon alltid gick dit för sig själv?
Jag håller med Miriam. Det framhålls inte i berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn att hon skulle ha varit mer utstött eller ansetts som mer syndig än andra. Det som framhålls är att hon är kvinna och samarier.
För mig är en nyckel till den här berättelsen det som står precis innan dialogen mellan Jesus och kvinnan: Jesus var trött. Troligen var han törstig också, men han kunde inte komma åt vattnet. Så han får vänta tills någon kommer med en kruka. Jesus befinner sig i underläge när han vädjar om vatten. Kvinnan utnyttjar sitt överläge till att retas lite med honom -- "hur kan DU be MIG om vatten..."
Dels tycker jag det är sympatiskt att få möta en trött och törstig och mycket mänsklig Jesus. Dels säger det mig något om hur vi är kallade att följa Jesus. Inte genom att alltid vara den som ska hjälpa andra och komma med alla svaren. Utan våga vara svag och sårbar och be om hjälp. Så kan gränser mellan människor övervinnas och viktiga samtal inledas.
Lisa - du sätter ord på det jag far efter, nämligen att kvinnan befrias ur sin offerroll på ett tidigt stadium, och går vidare och drar konsekvenserna av sin upprättelse. Förkunnelse som fokuserar på hennes offerroll kan riskera att permanenta det, dels i vår bild av henne, dels i våra egna liv.
Det skulle vara intressant att få samtala med er präster om att läsa in i en text det som inte står i stället för att jobba med det som står. Jag är ingen besservisser. Se gärna dagen Blogg om "Skvaller"
Problemet är att man inte kan kommentera på din blogg, Gunnel. Fast jag förstår osugenheten att starta om på nytt. Om du gör det så är Wordpress roligast i längden (statistik med mera) och Blogger enklast i starten.
Hälsar/ hon som haft bägge
Maja, "No comments" skulle man kunna säga efter alla mina Bloggar. Nu är det så att präster har provocerat mig under 10 års tid i rymden, så jag har massor av kommentarer att bemöta inombords. Under tiden kanske Windows löser sitt problem, att det inte går att kommentera i deras system utan hotmail-adress.
Jag nämner ofta Jonas Gardells namn i mina debatter just därför att hans bok "Om Gud" äntligen gett mig det material jag saknar - hur teologer får lära sig att ifrågasätta bibelns texter.
Det är alltså fråga om att läsa in i texter det som inte står där utan hela ORDETs sammanhang.
Miriam tar upp detta om den samariska kvinnan. Hur många pastorer har inte fantiserat om hennes moral? Och varför hon gick mitt på dagen för att hämta vatten...
(Mest av allt är det jag som provocerat i rymden i debatter...)
Javisst kan fokus tyckas vara missriktat. Men texten, som är synnerligen intressant, handlar ju om hur en människa kommer till tro.
Och all omvändelse och tro bygger, lite förenklat men huvudsakligen, på två insikter.
En insikt om mig själv och en insikt om Frälsaren. Insikten om mig själv kommer av att jag blir träffad av Guds ord, och det avslöjar mig, och det visar sig att Han vet ALLT, såsom han visste i fråga om den samariska kvinnan. Det är den ena insikten.
Den andra är: Vem han är? ”Det är jag, den som talar med dig!” Det vill säga att finna att han är Frälsaren, såsom människorna gjorde i Samarien.
Utan den första insikten, tar jag inte till mig den andra, men när jag förstår hur illa det är ställt med mig själv, blir alla evangeliets ord om Frälsaren avgörande och viktiga.
Jesus visar att hans fokus är inställt på den inre människan, innersidan, den avgörande delen av oss som människor. Och hans inriktning är att hela oss till ande, själ och kropp.
Bästa hälsningar
halvprästen
Men är inte ett centrum i texten att det är i avslöjandet av vår synd som vi börjar förstå vem han är. Och när han upprättar oss faller alla bitar på plats.
Det var ju först när Jesus tar upp hennes synd, som samtalet blir på allvar för henne. Dessförinnan har hon mest diskuterat, kanske t.o.m. varit lite ironisk mot Jesus. Men när han, främlingen, lyfter fram det tunga i hennes liv, vad det än i sak var för något, då händer något med henne. Hon börjar se och genom det fortsatta samtalet fylls hon med vissheten som gör henne till det vittne, som i sin iver t.o.m. glömde sin vattenkruka.
Och väl att märka. Här är det ointressant att forska i och värdera hennes synd. Alla har vi syndat och är i avsaknad av härligheten. Det är ju inte om kvinnans synd det handlar - det är om min egen. Och när Jesus får avslöja mig, då ser jag honom - att det är sant att han är Messias och har det levande vattnet att ge "till syndernas förlåtelse"
Ja, och dit ville jag komma från början hur mycket det står i en text, som vi inte ser! Jesus är en profet och avslöjar först och främst min synd men sen kan han också profetera bakåt i tiden i många generationer, när det var "min släkt" blandade ihop sig med "andra gudar" i Sverige för att tillämpa texten NU.
Men vi måste lära oss den bibliska historien och ha respekt för GT, som visar när och vilka stammar, som blandade ihop sig med avgudadyrkare. Kvinnan vid Sykars brunn talar i vi-form om väntan på Messias.
Bibelns texter är DÅ SEN NU och SEN och NU
Domen måste gå över mitt liv först innan upprättelsen kommer. Som jag ser det.
I brist på glädje och stolthet konstaterar jag att du anser att en så syndig kvinna, en som jag, åtminstone kan vara "en intellektuellt välutrustad kvinna". Det finns hopp. Minst 38 män har jag haft, eller så, och en och annan kvinna, och den man jag nyss hade dumpade mig, men endera dagen kanske Jesus lyckas få mig att lyssna fullt ut.
Bra! Jag tror inte mötet handlar om synder alls. Om jag förstår det rätt så skiljde sig inte kvinnor från män på den tiden. Som jag tolkar det är det snarare så att hon blivit förkastad av många män och Jesus kände hennes smärta. Hon ursäktar t.ex. inte sina äktenskapliga förhållanden och Jesus fördömer henne inte. Hade hon varit en lösaktig kvinna skulle antagligen samarierna i staden inte lyssna och tro på henne heller.
TACK! Jag har länge tyckt att det var nåt bristfälligt med den traditionella utläggningen, men har inte kunnat sätta fingret på varför - du hjälpte mig med det. Återigen, Tack!
/Benjamin
Skicka en kommentar