Jag har träffat en kanin idag. Två gånger. Första gången i den fina parken mitt emot Astra, andra gången nere vid kanalen. En liten, sandfärgad och väldigt söt kanin som första gången vi sågs just var i färd med att förse sig vid ett fågelbord och andra gången sprang väldigt fort undan för en bil.
Jag trodde först att det var en hare, men det var det inte - både öron och bakben var omisskännligt kaninska. Inte heller tror jag det var en förrymd burkanin, för den såg ut att vara så bekväm med livet i det fria. Fast hur vanligt är det med vilda kaniner egentligen? De finns på Gotland, vet jag, och längs med järnvägsspåren vid Karlberg, men utöver detta? Har jag sett en raritet, eller bara en kanin bland många?
4 kommentarer:
Jag har läst din blogg nu sen innan jul och tänkte lämna ett litet avtryck :)
Visst är det mysigt att se de vilda djuren? När jag åker till jobbet ser jag ofta rävar och rådjur ute på åkrarna och de är så vackra. Speciellt när soluppgången är i full blom och man ser dem på håll...Underbart!
Hej Trillingnöten och välkommen hit! Det är MYCKET trevligt med vilda djur, och lite roligt att de finns mitt i stan sådär!
Förvildade kaniner i samhällen finns det gott om (t.ex. har vi en kanin på Överjärna kyrkogård), men rabbisarna på Gotland är väl en särskild sorts vilda kaniner.
när jag firade jul i malmö var det kaniner (och kaninhål) överallt i parken i det området där jag var. Vi fastnade nästan med barnvagnen i ett.
Skicka en kommentar