Brunnsparken revisited

Youtube är underbart. Känner man sig lite nostalgisk någon kväll och drömmer sig tillbaka till högstadiet, så är det bara att söka och finna. Jag tror faktiskt att alla dessa tre låtar spelade minst en gång på avslutningsdiscot i Brunnsparken i juni 1995.

1. Another night, another dream

2. Big time

3. Vulnerable

Halshjälp

Köpte idag medicin till min fortfarande onda hals. Mucoangin fungerade precis som det utlovades på asken och mina stackars mandlar blev befriande smärtfria. Mindre befriande var väl att tungan och resten av munnen blev något bedövade eller snarare bortdomnade...

Favorit!

Lyssna på detta.

Hav tålamod, det finaste kommer efter två minuter!

Förkylda nonsensfunderingar

Idag mår jag bättre - ingen feber!! - men är ändå hemma för att inte smittas och för att inte få lunginflammation. Mellan 9 och 10 imorse ringde jag sisådär fem jobbsamtal men resten av dagen har jag bara tagit det lugnt. Fast jag måste ringa Fonus innan dagen är slut.

Man hinner tänka på en massa saker när man bara är hemma och förflyttar sig från sängen till datorn till soffan till tekokaren. Här är en liten lista på saker som slagit mig idag:

1. Mat går i perioder. Fick kyckling med curry av maken till lunch, som de hade lagat och ätit på hans Öppna Förskola. Insåg att det var jättelänge sedan vi åt kyckling med curry. När vi bodde i Uppsala åt vi det en gång i veckan, minst.

2. Äter man en clementin innan man dricker kaffe smakar det jättekonstigt även dagar som denna då man inte känner så mycket smak.

3. En del människor verkar sova hela tiden när de har feber. Jag kan inte sova alls då. Orättvist.

Sentimental? Jag????

Nej då, inte ett dugg. Inte alls. Verkligen inte!

Sjukling (igen)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag har inte världens bästa immunförsvar. Under mitt pastorsadjunktsår hade jag halsfluss två gånger och magsjuka två och dessutom ett helt gäng förkylningar. Sedan jag kom till Södertälje har jag bara varit magsjuk två gånger men förkyld desto oftare. Och nu är det dags igen för feber och halsont. Med lite tur och en ask Ppanodil blir det såpass mycket bättre att jag kan gå till jobbet imorgon. Jag hoppas verkligen det, för jag vill inte vara sjuk.

Det är förstås jobbigt i sig att vara sjuk, men jag dessutom måste jag till min skam erkänna att jag tycker det är jobbigt att vara "en sån som har lätt att bli sjuk". Jag skulle vilja segla genom livet helt utan sjukdagar, aldrig ställa till en massa schematekniska problem för kollegorna och, aldrig behöva boka om samtal och möten och aldrig behöva oroa mig för om någon tycker jag verkar sjåpig eller arbetsskygg. Jag skulle väl helt enkelt vilja vara en övermänniska, antar jag och det vare sig går eller är någon bra önskning att gå runt med.

Jag har en snäll kollega som en gång när jag ringde och var magsjuk och febrig och hade ångest för att jag skulle haft en begravning, milt sa:

- Men vet du, präster kan också bli sjuka.

Det var balsam för en magsjuk själ, det. Och är fortfarande när jag tänker på det. För det är inte alltid det känns så självklart som det är.

Jag blir så trött

... på Skyltsöndag på Domsöndagen.

Kan inte november (hur onödig jag än tycker den månaden är) få vara november, advent vara advent och julen jul? På det här viset är man ju spyfärdig på rött, glitter och stjärnor innan det ens blivit lucia och får för sig att julen är slut i samma ögonblick som man vaknar på juldagen.

...på folk som påstår att lite otrohet är bra för förhållandet.

Även om just den här artikeln menar att man ska börja arbeta på det förhållande man har redan vid minsta frestelse till annat, så finns det alltför många som hävdar att otrohet inte bara är OK, utan tillochmed nyttigt. Jag menar, hur vet man det i förväg? Och vem är det som hävdar det? Jag skulle inte tro att sådana utsagor i allmänhet kommer från den bedragna parten. Och dessutom står det väl inte Du ska inte begå äktenskapsbrott av en slump. Otrohet är fel oavsett vilka effekter den får. Men det är att komma med ett färdigt svar och att nedvärdera den subjektiva upplevelsen framför en objektiv sanning, så det är ett förkastligt ställningstagande, antar jag.

Morr.

Lördagsmys

Efter lövbiff och potatiskroketter med rödvinssås har vi avnjutit ännu ett lyckat videobutiksresultat:

Little Miss Sunshine.

Den är svår är beskriva, men om man gillar Folkabussar, Proust och chokladglass och ogillar skönhetstävlingar, framgångsstrategier och Nietczhe, så är den en fullträff. Vi skrattade så vi tjöt i soffan.

Rekommenderas!

Några av alla bloggar jag läser med extra intresse:

Biblioteket i Amarout - om litteratur, historia och samtid. Alltid lika stilistiskt imponerande


Prästerik - klokt, uppbyggeligt

Hosanna - bråddjup och asgarv, samhällskritik och hudvård - inget är Hosanna främmande!

Särskrivningar

Om man läser min bloggrubrik, kan man få för sig att den innehåller en omedveten särskrivning. Men det är inte så - titeln på bloggen avser en stor syster, inte en storasyster. Varför vet jag inte riktigt och inte vilken skillnaden är, men jag har inte skrivit isär det för att jag inte vet hur storasyster stavas på svenska. Bara så ni vet.

Domsöndagen närmar sig med stormsteg...

... och inte har jag skrivit någon predikan än. Men jag börjar få till en början i huvudet och har liksom en känsla (det där lät riktigt flummigt, ursäkta mig) för helheten, så det ska nog kunna bli något imorgon. Jag är ledig och kan ägna dagen åt att skriva lite i taget, så det ordnar sig nog.

Idag har jag firat veckomässa i bänken, alltså inte tjänstgjort själv utan gått dit ändå. Typiskt en sådan sak som man tänkte som prästkandidat att "det är bara att göra" men som alltför sällan blir av. Och när jag nu kom mig för, insåg jag hur viktigt det är (för mig i alla fall) att ha ett gudstjänstliv som pågår även utanför min egen tjänstgöring. Det handlar inte bara om att få egen påfyllning och vila, utan faktiskt om trovärdighet och perspektivbyte. Dessutom är det lärorikt att se sina äldre kollegor i aktion och höra deras psalmval - idag sjöng vi två som jag aldrig hört förut.

Så till sist, här är mera av min käre pappa.

Jag borde...

..egentligen skriva mer om viktiga saker, tänker jag ibland. Om teologi, om Gud, om politik, om djupa livsfrågor. Men jag kommer inte på något och gör jag det så blir formuleringarna bara fel.

Så, i väntan på Domsöndagspredikan...tar vi en lista till. Denna är, liksom den förra, lånad hos en annan Mölnbobo.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Gick i trean på gymnasiet, pluggade som en gnu och längtade bort.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Tja, det måste ha varit en tisdag, så jag jobbade väl, antar jag. Tisdagar brukar betyda telefonsamtal, sammanträden och skrivbordsjobb.

Fem snask du gillar:
Saltlakrits, dillchips, rostade kikärtor, Daim och vit choklad.


Fem sånger du kan hela texten utantill på:
Nu vet jag att jag är världens nörd men here we go: Blott en dag, Tryggare kan ingen vara, Jesus är min vän den bäste, Härlig är jorden, Bred dina vida vingar.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Ingen aning. Kanske äga ett eget hus, eller i alla fall kakla badrummet och ha en diskmaskin. Och ett fett autogiro till Lutherhjälpen.

Fem saker du gillar att göra:
Sjunga, fira gudstjänst, läsa, bada, umgås med vänner och familj

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Latex-Lack-och-läder, tröjor som visar magen, leopardmönstrade kläder, nitbälte, Västgöta-Textil-kläder.

Fyra favoritsaker:
Datorn, mobilen, vetevärmaren och köksspisen

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen:
Ebbas Mamma, Prästfruarna, Kantorn, Blyger och Lillstrumpan

Kolla in farsan alltså...

...han har lärt mig allt jag kan (typ) och här skriver han som vanligt viktigt och riktigt:

Tänk om man ändå kunde ha det så här...

En högkyrklig flickas dröm...titta får ni se:

Lutherpucko

Eucharistic theology created with QuizFarm.com

You scored as Luther You are Martin Luther. You'll stick with the words of Scripture, and defend this with earthy expressions. You believe this is a necessary consequence of an orthodox Christology. You believe that the bread and wine are the Body and Blood of Christ, but aren't too sure about where he goes after the meal, and so you don't accept reservation of the Blessed Sacrament or Eucharistic devotions. Luther 81% Orthodox 75% Catholic 75% Calvin 25% Zwingli 6% Unitarian 0%

Lista igen (söndagskväll...)

ALLMÄNT.
1. Vad heter du? Miriam Henrietta Klefbeck
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Vet inte. Kanske Mirjam Emma Henrietta
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Linda övervägdes. Och Martin Torgny
4. Vilket stjärntecken är du? Jag är inget stjärntecken, jag är kristen. Men OK, vattuman.
5. Vilken årgång är du? 79:a.
6. Var bor du? Mölnbo
7. Bott utomlands? Nix
8. Flyttat antal gånger? 8
9. Var skulle du vilja bo? I en stor prästgård någonstans i Sörmland eller Småland
10. Yrke? Präst


UTSEENDE.
1. Hur lång är du? 1.61,5
2. Hur mycket väger du? Ingen aning. Har inte vägt mig sedan 1999.
3. Hårfärg och frisyr? Just nu mörkbrunt, page som behöver klippas
4. Ögonfärg? Ljusblå
5. Mest nöjd med? Håret, ögonen, munnen
6. Minst nöjd med? Min obefintliga midja och mina fula eksem på benen
7. Skostorlek? 37-38
8. Glasögon? Nej, men jag borde nog börja med det
9.Har du några piercingar/tatueringar? Hål i öronen.

FAVORITER.
1. Filmer? Breaking and Entering, Shooting Dogs, Fader Amaros synder
2. Låtar? Varierar, men folkmusik, visor och skramlig tjejrock är alltid bra
3. Årstider? Alla utom mars och november
4. Mat/dryck? Sushi/Julmust
5. Djur? Hundar och katter
6. Färg? Grönt
7. Parfym? DKNY Delicious
8.Tv-program? Grey´s anatomy
9. Sysselsättning? Sjunga, fira gudstjänst, se på film, promenera, läsa

KLÄDER.
1. Vad använder du just nu för jacka? Svart halvlång med huva från Åhléns
2. Vad använder du just nu för skor? Svarta stövlar med snörning
3. Favoritfärg på kläder? Det blir mycket svart i min bransch :-)
4. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Mjuka svarta stretchjeans och ett par svarta kängor
5. Favoritaffärer? Gudrun Sjödén, NoaNoa, H&M, Indiska
6. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? För mycket. Kläder är min last.
7. Vad har du för byxstorlek? 42/44
8 Vad har du för tröjstorlek? 44

BLANDAT.
1. Vad heter din morfar? Han är död, men han hette Eric Jonsson eller (oftast) Eric-i-Kårarp
2. Var har du i din jackficka just nu? Nycklar, trasig reflex, ett soggigt kvitto
3. Vad är du beroende av? Gud, kärlek, kaffe och sushi
4. Vilket land kommer du i från? Sverige.
5. Vad tror du på? Jesus,Gud och Änglarna
6. Vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Kristendomen
8. Vad köpte du senast? Bensin
9. Har du nåt husdjur? Ja, Misse Melanchthon
10.Vad bor du i? En hyrd villa

PRYLAR.
Plånbok: Brun, rejäl börs som jag fått av svågern och svägerskan när jag fyllde 27
Tandborste: Ljusblå nere, röd uppe.
Smycken: Vigselringar, flätat tennarmband och ibland mormors förlovningsring
Solglasögon: Bara om jag kör bil och oftast inte då heller. Äger inte ens några.
Underkläder: Vita eller svarta, inte helt sällan med Hello Kitty på...något roligt ska en mörkerkvinna ha...

Hur gammal är jag EGENTLIGEN?

Rolig grej! Jag är nästan lika mycket tant som jag är vuxen. Måste vara mina - numera överfärgade - gråa hår och min fäbless för korsord som gör det...

Barn:
( ) jag älskar tv-spel
(x) min favoritglass är dajm
( ) jag föredrar hårda paket
( ) jag bor hemma hos mina föräldrar
( ) jag tycker om tecknade filmer
(x) min favoritsylt är jordgubb
( ) jag tycker att pussar är äckligt
( ) jag tycker att tobbe trollkarl är rolig
( ) jag vet inte vad "sitt still" betyder
( ) jag har ett gosedjur i sängen
Summa: 2 / 10



Tonåring:
( ) jag svär ofta
( ) jag festar minst en gång i månaden
( ) jag tycker det är coolt att bli full
( ) Jag har finnar
( ) jag ogillar barn
( ) jag önskar mig pengar i födelsedagspresent
( ) jag har en kondomsamling
( ) jag kan inte vistas ute utan smink
( ) jag ogillar ansvar
( ) jag sover helst längre än till kl 11 på morgonen
Summa: 0 / 10



Vuxen:(X)
(x)jag vill ha/har barn när jag blir stor!
(x) jag tittar alltid på aktuellt
(x) jag önskar mig saker till hemmet
(x) jag vaknar kl 8-9 utan väckarklocka
(x ) jag tycker om äggula
(x) jag är gift
( ) det bästa med julafton är att släkten samlas
( ) jag tittar alltid på melodifestivalen
( ) när jag lyssnar på radio så hör jag på p4
(x) jag storhandlar
Summa: 7 / 10

Tant:
(x) jag tycker om att lösa korsord
(x) jag har gråa hår
( ) jag har mycket rynkor
(x) jag lagar mat varje dag
( ) jag bjuder bara hem folk om det är riktigt städat hemma hos mig
( ) det första jag kollar efter i tidningen är dödsannonserna
(x) jag förstår mig inte på dagens ungdomar
( ) jag har barnbarn
(x) jag blir gladast av mjuka paket
(x) jag tycker om kokta grönsaker


Summa: 5 / 10
Barn = 2
Tonåring = 0
Vuxen = 7
Tant = 6

Anna började, jag fick det av Karin, nu är det DIN tur!

Vill ni se något sött?

Titta då in i Kaplansgården eller hos Ebbas Mamma så får ni ser mer av vår bedårande guddotter!

TV-historia

Bilden kommer från www.expressen.se

Fullständigt obetalbart ögonblick i Doobidoo igår: Electric Banana Band dyker upp bakom ryggen på Anne-Lie Rydé och Markoolio, som är laddad till tusen men inte kommer ihåg en enda låt, får fullständigt panikslaget ur sig ett enda ord:

- Banan.

Öppet brev till rekvisitörerna på SVT

Till de(n) det vederbör:

En präst i Svenska Kyrkan, en sådan som gestaltas i t.ex. Andra Avenyn (karaktären Dennis Hellström), klär sig till vardags i en prästskjorta i svart, blått, grått, vitt eller (i sällsynta fall) randigt, rutigt eller hawaiimönstrat. Det finns dock två färger en präst aldrig använder på sin ämbetsskjorta och det är lila och grönt.

En karismatisk frikyrkopredikant i en liten fristående församling, en sådan som gestaltas i karaktären Jakob i Predikanten, har för det mesta kläder som vi kan kalla civila eller vanliga, alltså ingen präst/pastorsskjorta alls och framför allt inte en lila.

Varför då? Jo, för att lila/vinröd är en färg förbehållen biskoparnas skjortor. Och om ni bemödat er att göra den allra minsta research, till exempel genom att ringa en valfri pastorsexpedition ellr slå på "prästskjorta" på Wikipedia, så hade ni sluppit två riktiga bloopers i era stora dramaproduktioner.

Att vara vuxen är att ta ansvar för sin omognad

Ungefär så uttryckte sig en av mina läsare i en kommentar här i bloggen för inte så länge sedan. Det var väldigt klokt, tycker jag.

Och dessutom uppbyggeligt att minnas när de där hysteriska dagarna kommer, när alla oförutsedda händelser händer, när alla eventualiteter blir auktualiteter, när alla ens medmänniskor behöver vill ha hela uppmärksamheten och all kraften - medan man själv skulle föredra att ligga i soffan och käka godis, alternativt lägga sig på golvet och sparka och skrika.

Så när de där dagarna kommer behöver man inte skämmas för det man egentligen, i sitt inneboende treårings- eller trettonåringsjag skulle vilja. Man behöver bara ta ansvar för att låta bli. Eller i alla fall för att spara sig tills man kommer hem. Och be all trösts Gud om hjälp och styrka att klara av det.

Dagens fniss...

Inte slakta Mumin!

Min gästande pappa berättade i morse att det i Finland nyligen varit en inte helt liten uppståndelse kring en kåserande/satirisk text, som (ingående) beskrev slaktandet och ätandet av Mumintroll som en finsk familjetradition som gjordes varje år. Detta skändande av nationalsagofiguren togs inte alls väl emot.

Det kanske är lätt som svensk att skratta åt våra grannars upprördhet. Men låt oss föreställa oss folkstormen om det publicerades och spriddes en text om hur Pippi Långstrump får slut på guldpengar och säljer Herr Nilsson till medicinska experiment. Den skulle förmodligen bli minst lika kraftfull...

Om olika sorters rädslor

Var med om en ganska otäck incident på jobbet idag, vilket har fått mig att reflektera lite över hur rädsla fungerar.

Jag är generellt en ganska räddhågsen person som oroar mig mycket för mer eller mindre sannolika saker som "skulle kunna hända". Jag är rädd för fåglar, för cancer, för att hjulen på bilen ska lossa och ramla av och/eller att bilen ska brinna upp. Jag är rädd för konflikter, för gränslöshet och för tandläkaren. Och ingen av dessa rädslor tror jag att jag är speciellt ensam om - det skulle vara fåglarna då kanske.

Men det intressanta i sammanhanget är att det mesta av våra rädslor tar vi ut i förskott. Det mesta av det vi fruktar händer inte, eller så undviker vi det. Rädslan tjänar oss, den skyddar oss från risker och ger oss ett visst mått av ödmjukhet inför livet. Samtidigt hindrar den oss från att göra saker som vi vill och saker som vi borde göra, den kan göra våra liv mindre.

I de där andra situationerna, när det verkligen blir farligt på riktigt, då är det däremot inte alls alltid man blir så rädd. Man kan befinna sig i de mest dramatiska situationer och inte ens bli lite skärrad. Antingen för att man inte fattar vad som sker, eller för att Gud helt enkelt skickar en ängel eller en dos självkontroll eller vad det nu är för att man ska klara sig igenom. Rädslan, den kommer efteråt, när det inte är farligt längre och man inte behöver allt sitt fokus för att reda ut situationen.

Det är en sinnrik del av skapelsen att det fungerar så här. Men lite underligt känns det, att jag lagt ned säkert 100 gånger mer av min tid på att vara rädd för saker som aldrig någonsin kommer att ske, än vad jag var rädd idag, när något riktigt farligt faktiskt nästan hände.

Bredd

Idag kom min senaste skivbeställning. Lily Allens LDN och Adolf Fredriks Bachkör som sjunger psalmer. Det gäller att ha bredd...

Ännu mera 90-talsnostalgi

Det är svårt att få nog när man väl börjat minneskavalkaden. Eller vad säger ni som också var tonåringar på 90-talet om följande modeminnen:

Scrunchiesarna - dubbelt så mycket tyg som resår, ju fluffigare desto bättre. Jag hade en vinröd som var väldigt bra. Försöker minnas när de gick från trendiga till töntiga, men det är svårt att minnas.

Levis 501:or med uppsprättad och uppklippt fåll så att nederdelen på byxorna täckte större delen av skorna. Jag hade tur, för även om mamma hade invändningar så hade hon vare sig tid eller lust att laga jeansen.


Stor herrskjorta, nedstoppad och uppdragen så det bildades ett stor fluff runt midjan. Jag hade tur, för min pappa var en slipspappa och hade sålunda många skjortor. Och han lånade faktiskt ut dem utan att protestera alls, vad jag minns. Fast den grönrandiga fick jag bara ha vid speciella tillfällen.


Rutig flanellskjorta med tunn polotröja eller farfarströja under. Eventuellt, om man var rebellisk, kunde man klippa av skjortans ärmar.


Nike-skor. Vita, med en blå vinge skulle det vara. När alla mina kompisar var samlade kunde det stå fem-sex par i hallen. Man skulle snöra dem på ett speciellt sätt så man inte behövde knyta och knyta upp dem.

Dr Martens. Först var de med stålhätta trendigast, sedan, framåt 95-96 skulle de vara utan. Mina var vinröda, utan stålhätta.

Over-knee-trenden. Runt 1995 skulle alla ha knästrumpor. Och sedan, plötsligt, hade ingen det.


Mjuka, lätt triangelformade ryggsäckar som skulle bäras så långt ned på ryggen som möjligt. Min var skotskrutig, vill jag minnas.


Championtröjorna. I den gemensamma skolkatalogen för alla högstadieskolor i hela Örebro kunde man räkna till nästan 100 stycken. Min var mörkgrön, en hett åstundad 15-årspresent. Tack mamma för att du förstod!

När jag var liten...

Maken och jag har haft besök av vår vän K och hennes pojkvän som också med fördel kan kallas för K. Vi har pratat en hel massa och ett samtalsämne som passerade, var det att vi lever i utveckling. Saker ändrar sig och man behöver inte ha levt så vansinnigt länge för att märka av det.

Till exempel: 1992 var jag tretton år. Då åt jag tacos för första gången och detta var MYCKET exotiskt.

Vi hade även två stycken telefoner med petskiva hemma, vilket på intet sätt var onormalt.

Jag hade aldrig hört ordet e-post, ej heller orden chatt, sms, dvd eller informationssamhälle.

Fenomenet dokusåpa fanns inte och det skulle gå tre-fyra år innan den första samkönade kyssen utväxlades i Rederiet.

Hamburgarna på McDonalds serverades i färgade frigolitaskar

Den populäraste KU-mässa-psalmen var 398 - "tid då murar ska falla..."

Ja, ack, så gammal man har blivit. Jag har till och med (vaga) minnen av 1942 års kyrkohandbok och de där gröna kvadratiska psalmböckerna man hade strax innan 1986:an togs i bruk - Psalmer och Visor tror jag de heter.

baka baka liten kaka

Facebook ger mig nya meningslösa sysselsättningar varje dag. För dagen - dekorera virtuella pepparkakor. Här är några smakprov:

Äntligen en bra film

Vi har haft otur i videobutiken på sistone. Först - för kanske en månad sedan - hyrde vi The good German, som jag trodde skulle vara fin och svartvit och snygg, men som visade sig vara elak och äcklig och allmänt seg. Nästa gång fick maken välja och vi kom hem med Syriana, som för all del var helt OK men så omständlig att den inte höll för fredagsmyset - jag somnade efter en halvtimme. Tredje försöket förra veckan gav oss The Wicker Man, en thriller med Nicholas Cage som måste ha hoppat på projektet i ren desperation. Tag ett stycke desillusionerad polis, ett ömatriarkat som odlar bin och krydda det hela med våld- och sexritualer så har du en riktig soppa.

Men idag lyckades vi alltså bättre: Breaking and Entering med Juliette Binoche, Jude Law och Robin Wright Penn. Jag tänker inte förklara intrigen för då verkar det så banalt, men se den vad ni gör! Snarast!