Ibland talas det i vissa kyrkliga sammanhang lite drömskt om hur bra det kommer vara för Svenska Kyrkan när vår ekonomi försämras. Hur vi kommer prioritera oss tillbaka till källorna, skala av allt det där som inte är viktigt och helt enkelt bli en sannare, mer kyrkig kyrka. Och så ser man hoppfull ut - när pengarna är slut, då ska allt bli bra. Eller i alla fall mindre kajko.
Jag tror det ligger mycket i det. Absolut. Eftertanke och självrannsakan brukar ha goda effekter, och få saker stämmer till eftertanke lika bra som en skral kassa. Men det finns faktiskt ett led mellan dagens läge, där Svenska Kyrkan pysslar med både det ena och det andra och det sjunde, och den idealiserade framtiden, då vi bara gör Det Allra Viktigaste. Nämligen ledet när Svenska Kyrkans medlemmar ska avgöra vad som egentligen är viktigt. Kill-your-darlings-ledet. Och det tror jag inte blir särskilt kul. Alls.
För Svenska Kyrkan gör väldigt mycket saker. Somligt är kanske inte helt lyckat, somliga verksamheter och arrangemang kan sannerligen ifrågasättas såsom varande sekulära, synkretistiska eller helt enkelt bara knäppa - men den största delen av Svenska Kyrkans verksamhet är bra. Riktigt bra. Inte livsnödvändigt, inte avgörande för en kyrkas existens - men bra. Viktigt, meningsfullt, kärleksfullt. Jag pratar om Öppna Förskolor, ungdomskvällar, pensionärsträffar, retreater, konfirmandläger, sorgegrupper, diakonala projekt, vägkyrkor, utflykter, familjecentraler, körer och musikgudstjänster. För det är sådana darlings som kommer sitta lösare när pengarna tar slut. Det är sådana verksamheter vi kommer bli tvungna att väga mot varandra, att skära i och välja bort. Det är sånt vi kommer bråka om, när vi som är anställda eller förtroendevalda ser olika saker som minst försumbara - för det kommer vi göra. Tjohej, vilka gräl som kommer bli, på kyrkoråd och arbetslag, när man ska komma överens om kriterier och principer för vad som ska göras respektive inte göras. Människor som deltagit, burit och brunnit för verksamheterna kommer bli besvikna, upprörda och arga. I
Så visst, den försämrade ekonomin kommer att bidra till en sund självrannsakan och tvinga fram en välbehövlig reflektion kring vad som är en kyrkans viktigaste uppdrag. Men vi ska inte inbilla oss att det kommer vara lätt, eller trevligt, medan det pågår. Och pågå - det kommer det göra länge.
8 kommentarer:
Mycket bra skrivet. Jag håller med dig helt och hållet.
Det är så kul att ha en bror som är präst för det gör att jag förstår mycket mer av det du skriver.
Det är intressant att få en inblick i den svenska kyrkans värld via ditt bloggfönster.
Instämmer med föregående - Du gör en god analys. Förändringarna som stör Svenska Kyrkans projekt är betingade av "Marknadens sekulära påverkan" .
Tillbaka till grunden - och börja med att lägga kraft på den "egna" församlingen och dess vardag.
Kyrkan behöver inte så mycket pengar som den behöver engagemang och fasta traditioner.
Småskaligt är kanske bäst - om man lyckas hålla ihop kyrkolivet som en naturli del av livet¨.
Det är nog där det brister en aning.
För att inte tala om när vi ska slåss om de få kyrkliga tjänster som blir kvar...
Intressant. Jag brukar ibland också resonera så: när pengarna försvinner, då får vi koncentrera oss på att göra det vi skall, inte minst -fira gudstjänst. Men, är det så självklart? Tänk om det inte alltid överallt är de som självfallet vill prioritera söndagens högmässa, som till slut skall bestämma var vi skall skära? Tänk om någon säger: Varför skall vi lägga ned en massa pengar på en gudstjänst när det kommer tre gånger så många till öppna förskolan, som dessutom är mycket billigare?
Precis! Fast jag tror inte de som prioriterar sålunda kommer hinna få erforderliga ändringar i Kyrkoordningen avseende söndaglig gudstjänst godkända innan pengarna är slut. Hoppas jag
Nej, trevligt och gemytligt kommer det nog inte bli medans vi skalar av och skalar ner. Kanske måste vi också göra upp med vår självbild av att det alltid är så gemytligt och "trevligt" i alla kyrkliga sammanhang. Inget fel på att ha det bra tillsammans, men familjer, släkter, arbetsliv och samhälle innehåller också konflikter av nödvändighet - de hjälper oss också att definiera oss själva och formulera vad vi egentligen VILL.
Viktigt att komma ihåg att man inte alltid behöver ha trevligt och mysigt för att göra ett bra jobb och skapa ett gott verk. Noomi Rapace sa nåt klokt kring detta på Skavlan i fredags. Kan inte citera ur minnet och kommer inte åt svt-play från jobbdatorn, men jag tänkte av nån anledning direkt på kyrkan när hon sa det... kolla in programmet!
Säg inte att kyrkoordningsändringarna är så långt bort. Strukturutredningen föreslår ju t ex att en församling inte ska behöva fira söndaglig gudstjänst längre fär att kunna förbli församling. Då är det fritt fram.
Skicka en kommentar