Ibland blir jag brutalt påmind om att det faktiskt inte kostar mig nästan någonting att vara kristen. Min rätt att vara det är skyddad enligt lag. Ingen i min närhet anser det vara skäl för våld, hot eller diskriminering. Inte ens om jag hade ett "vanligt" jobb skulle jag kunna bli av med det för min tros skull, och ingen kan hindra mig från att be, fira gudstjänst eller klistra Jesus-fiskar på bakluckan.
Visst, det dyker upp hånfulla facebook-kedjebrev om min tros orimlighet, kristna kanske misstänkliggörs i media och min tro kanske utmålas som bakåtsträvande och människofientlig. Men min tro som sådan gör inte mitt liv farligare, eller ens mindre behagligt.
För mig är det självklart. Men många människor har relativt nyss fått lämna sitt hem och sitt sammanhang, därför att det var allt annat än självklart där. Människor som förlorat hela sitt sammanhang och vars familjemedlemmar, vänner och släktingar bokstavligen dött för sin tros skull. De pratar inte om det jämt, men deras erfarenheter finns där och påverkar hur de ser på världen. Som ett sår i deras hjärtan, och som en påminnelse för oss andra att det är inte det allra minsta synd om oss.
6 kommentarer:
Det är viktigt att tänka på. Jag har predikat över det någon gång. Då lyfte jag fram hur få brott i någon BRÅ-rapport som var religiöst betingade.
Men ofta så framhävs hur svårt det är att tro och hur besvärligt de kristna har det i vårt samhälle. Men det är ofta bara snömos att säga så. Visst kostar det på att vara kristen. Till viss del. Men det kostar på att vara t.ex. veg också. Eller homosexuell. Eller muslim. Eller nötallergiker. Eller vad som helst.
Vad skönt att du säger det här! I en bortskämd tid, i ett bortskämt land. Det finns så många kristna idag som verkar leva i någon sorts förföljelseromantisk fiktion och mest verkar tycka synd om sig själva medan de jobbar hårt på att framstå som mer utsatta för hatbrott än verkligt drabbade grupper (som de i flera fall själva medverkar till att utsätta!).
Ja, precis som Johan känner jag vad SKÖNT. Vi är ju lyckligt lottade som tror på evangeliet!! Det är ju det som är grejen.
Mina barn fick plocka bort sina kyrkliga meriter ur sina CVn för att få jobb...
När jag blev arbetslös sökte jag 200 jobb som jag var väl meriterad för... inte en intervju...
När DI gjorde en koll med arbetsgivare för att lista de 10 viktigaste skälen för att sortera bort en sökande eller säga upp nån under provanställning så var det första och det femte relaterat till kyrkliga referenser...
kyrksyster, man får inte jobb i kyrkan heller om man inte känner rätt personer. Oavsett hur fina meriter man har.
Till Kyrksyster får jag säga att jag undrar vad det är för märkliga arbetsgivare som har en sådan inställning..kan knappast vara offentliga?! Beklämmande.
Vi kanske ska fråga oss då vad vi vill göra för att bära Jesu Kors lite längre. Kanske ska vi mer uttryckligt och offentligt ryta till och försvara de som lider för sin tro utan att tänka för mycket vad det innebär för oss?! Vittna om den allmänneliga kyrkans tro i det sekulariserade Sverige?
Skicka en kommentar