Vill man läsa hela dokumentet, och dess motsvarighet om dop, konfirmation och begravning, kan man ladda ned dem här:
lördag, oktober 08, 2011
Jag är inte historiker...
...och inte heller är det mitt primära mål att vara nedlåtande och så, men jag riktar ändå en fråga till mer kvalificerade historiker bland mina läsare: Är nedanstående (som är inledningen på ett reflektionsdokument om vigselgudstjänsten, som tagits fram inför den kommande revisionen av kyrkohandboken) verkligen en rimlig beskrivning av äktenskapets historiska utveckling?
Vill man läsa hela dokumentet, och dess motsvarighet om dop, konfirmation och begravning, kan man ladda ned dem här:
Vill man läsa hela dokumentet, och dess motsvarighet om dop, konfirmation och begravning, kan man ladda ned dem här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Det romantiska äktenskapet är nog i alla fall en sen företeelse. Det var praktiska och ekonomiska ting som styrde. Kärleken fick komma med tiden och den ömsesidiga respekten. De mesallianser som dock skedde även förr på grund av passion... blev inte alltid så lyckade... Det var svårt att föra sig i andra kretsar än de man fostrats i... oavsett om man tog steget uppåt eller neråt. Vi har nog en överdriven tro på känslor och passion. Det är sällan hållbart i längden. Kamratskap, gemensamma mål, likartade värderingar håller även när känslorna svalnar. För passionen kommer och går. Men troheten bär äktenskapet.
DEN biten är jag med på. Men det där med att böndernas kvinnor var lite äldre för att vara beprövade barnaföderskor först - är det verkligen riktigt?
Om vi säger så här: texten generaliserar in absurdum, förmodligen eftersom den i första hand är avsedd att producera ideologi snarare än att problematisera äktenskapsbegreppet.
Det verkar för övrigt som om författarna tror att det är först idag som människor verkligen resonerar kring äktenskapets innebörder. De har alldeles uppenbart inte läst gamla brudpredikningar - eller Chaucer för den delen, där änkan från Bath lägger ut texten om äktenskap och sexualitet:
http://www.courses.fas.harvard.edu/~chaucer/teachslf/wbt-par.htm#PROLOGUE
Det kanske är sant enligt en synvinkel, men det skulle väl behövas några mer specifika hänvisningar. Det kristna äktenskapet är ju en ganska historiskt enorm företeelse - menar man 900-talet eller 1600-talet eller 1940-talet, menar man Sörmland eller Lappland, menar man Stockholm eller Skånes landsbygd, menar man Sverige eller Polen? Det finns förmodligen många fler än en berättelse om det här, och den som har skrivit texten har valt en linje. Det gör det enkelt att läsa men problematiserar inte sin egen slutsats vilket påminner mer om copywritertext än något som ska utgöra betänkandet till en förändring i kyrkohandboken. Dras det inte annars på VÄÄLDIGT stora växlar att präster är kyrkans akademiker och att det är därför de får bestämma allting? Förstår att du börjar fundera. Texten väcker frågetecken som den inte själv tar itu med.
Ja, just det, som Falstaff skriver här ovan!
Och grattis till disputationen förresten, Falstaff!
@ Sofia:
Tack!
En del av det som saknas är ju teologi och fokus också på Guds handlande i äktenskapet. Texten är ju mer psykologi, terapi och därmed sammanhängande rit. Den lutherska traditionen håller inte äktenskapet för sakrament, men lite tankar om det sakramentala kunde behövas. Om det är en gudstjänst måste rimligtvis en viktig accent vara Guds vilja och handlande i och med äktenskapet. Jesusordet att vi skall älska varandra förvanskas när man tar det till intäkt för den romantiska äktenskapssynen. Däremot har det sin plats i en sakramental syn.
En hel del av gruppens tankar och förslag skulle skapa en helt känslostyrd och människofixerad ritual och inte en gudstjänst. Och det kan man ju ha, men kanske inte som en gudstjänst.
Lite kommentarer i alla hast och korthet.
Jag är heller inte historiker, men undrar också över beläggen på vissa utsagor. Jag ifrågasätter starkt att en kvinna som gifte sig med en bonde skulle visa sig fertil före äktenskapet. Möjligen var män och kvinnor äldre pga av behovet att ordna försörjning före äktenskap. Det varierar säkert starkt geografiskt och tidsmässigt. Min ovetenskapliga ståndpunkt är att utomäktenskapliga förbindelser inte sågs med blida ögon (även om de förekom ganska vanligt för hundra år sedan). Jag har ögnat igenom delar av texten och undrar om det inte i mycket handlar om att rättfärdiga nuvarande syn på äktenskapet på Kyrkans hus?
Om man nu ska ha kyrkliga vigslar borde man väl fundera på argument för att det gör en skillnad. Vad skiljer en kyrklig vigsel från en borgelig, och då menar jag att man måste prata om något mer än ett vackrare rum, finare musik. Så, håller med Leif. Hur kommer Gud in? Och varför är det viktigt?
Emil, visst är det lite kul det där. Hur tänker man sig att en kvinna visade sin fertilitet innan äktenskapet? Det enda sättet att bevisa sin fertilitet väl genom att bli gravid? Men brukade inte föräktenskapliga barn diskvalificera kvinnor för äktenskap?
Om man nu ska ha kyrkliga vigslar borde man väl fundera på argument för att det gör en skillnad. Vad skiljer en kyrklig vigsel från en borgelig, och då menar jag att man måste prata om något mer än ett vackrare rum, finare musik. Så, håller med Leif. Hur kommer Gud in? Och varför är det viktigt?
Emil, visst är det lite kul det där. Hur tänker man sig att en kvinna visade sin fertilitet innan äktenskapet? Det enda sättet att bevisa sin fertilitet väl genom att bli gravid? Men brukade inte föräktenskapliga barn diskvalificera kvinnor för äktenskap?
Tendentiöst var ordet.
Att den ekonomiska aspekten ofta var kritisk är väl sant (liksom nu, men kanske inte ett uppenbart perspektiv bland ekonomiskt välsituerade präster på kyrkans hus). Bondsöner och döttrar kunde gifta sig om det fanns en rimlig möjlighet att försörja sig - och behövde gifta sig om det var dags att ta över gården. Kom barnen för tidigt, så fick man lov att gifta sig ändå, men det är inte så ofta sådana barn blev vuxna. Ekonomisk resursbrist innebar mycket hög barnadödlighet.
Otidigt sängelag blev inte olagligt förrän på 1700-talet (1730-tal?) då kyrkvigseln blev obligatorisk (däremot Lönskaläger och hor, liksom givetvis kronbrott - "eller kyska brudars skrud" som det väl brukar stå). Dessförinnan var väl gränsen för när äktenskapet ingåtts en smula flytande, och fertiliteten möjligen en faktor att räkna in. Här behöver man dock undersöka förhållandena grundligare, än att bara spekulera. Man skulle t.ex kunna undersöka om andelen barnlösa äktenskap minskar efter kyrkvigselns införande. Den kyrkliga ambitionen att stärka det kyrkliga äktenskapet var dock tydlig - säkert sedan medeltiden och åtminstone sedan reformationen, men inget som lätt kunde genomföras.
Fram till 1734 var det trolovningen som var juridiskt bindande. Barn avlade under trolovningstiden hade full arvsrätt Och trolovningen skedde inte i kyrkans sammanhang. Inte heller hörde själva vigseln till kyrkorummet från början, utan skedde på kyrktrappan, varefter man gick in i kyrkan för brudmässa. M.a.o. ett civilt ingånget äktenskap som välsignades och sattes in i sitt teologiska sammanhang genom brudmässan. Är det inte det som vi borde återvända till?
Men om man absolut skall tjäna staten genom att utföra juridisk handling i gudstjänstens sammanhang, så måste det ändå vara teologin som tar över i gudstjänstens ordning.
En helt annan sak som jag reagerade på vid genomläsningen var följande om inledningsorden: "Bilden av äktenskapet främst som en Guds gåva är märklig, då äktenskapet är en borgerlig institution." Borde inte äktenskapet självklart vara en Guds gåva? Ungefär som Luther förklarar Vårt dagliga bröd i katekesen? Jag vet inte om jag är dum, men jag förstår inte det kontroversiella i att kalla äktenskapet "Guds gåva"? Eller är detta ytterligare ett tecken på att hela texten är ett hafsverk?
Jag reagerade också som Emil. Jag befarar att det är värre än hafsverk. Problemet de har att brottas med är väl att det kristna äktenskapet traditionellt har tre förutsättningar: 1 Man & kvinna, 2. livslångt, 3 monogamt, där #2&3 är något som växer fram efterhand, och i den ordningen. Nu har man bestämt att #1 inte gäller (principiellt), och att #2 inte gäller (praktiskt). Istället vill man införa "Kärleken" som äktenskapets huvudkriterium, vilket är minst sagt problematiskt. "Kärlek" är en abstraktion med ganska oklart korrelat (börja med att förklara NT:s agape-motiv utifrån Fil 2 och Joh 3:16, och se vad det kan ge för effekter på en äktenskapeteologi som tar sin utgångspunkt i "kärleken" istället för i "Guds instiftelse i skapelsen". - det kan bli inntressant, men jag tvivlar på att man inte såsmåningom hamnar någon annanstans än i Ef 5, och det vill man og inte...)
Formuleringen: "Bilden av äktenskapet främst som en Guds gåva är märklig, då äktenskapet är en borgerlig institution. Att kärleken är en Guds gåva lyfter istället in parets kärlek in i ett större sammanhang." är inget annat än gnostiskt skapelseförakt.
Har väl inte så mycket att tillägga från alla kloka inlägg annat än att ett historiskt kyrkligt perspektiv naturligtvis hade berikat texten en smula. Vad har vår egen del av världen och tradition sagt om äktenskapet likt våra egna bekännelseskrifter, samt vad är intentionen och meningen i N.T? Utöver detta hade ett allmänkyrkligt perspektiv också varit intressant. Även visat hur man resonerar kring äktenskapet och vilken syn som bejakas i t ex den Katolska och Ortodoxa kyrkan.
/Patrik
I min mans släktforskning, som huvudsakligen innefattar bönder i Hälsingland, är det från den tid man kan se datum för vigslar och barns födelse (tidigt 1700-tal, kanske?) och fram till svärmors syskon på 1940-talet absolut vanligast att första barnet föds tre till fem månader efter vigseln. Det är mycket möjligt att man inte ville riskera att gifta sig med någon som inte kunde ge en några arvingar. Och de förstfödda klarade sig lika bra som de senarefödda.
Det kanske skiljer mellan olika delar av Sverige. Jag känner inte igen det. Det finns en historia om en släkting till mig (nära Hälsingland faktiskt), som vid förra sekelskiftet blev stor tidigt efter vigseln, varvid grannarna började prata om att hon "skulle få böta för kronan". Barnet föddes dock mer än nio månader efter vigseln. Ett exempel på att det sent betraktats som skamligt med utomäktenskapliga barn. Det kan säkert också många nu levande vittna om, skammen att vara en "oäkting". Det är mot bakgrund av sådant (jag är heller ingen historiker) som jag ifrågasätter utskottets text.
Skicka en kommentar