...är inte riktigt vad det handlar om, men en polska är så mycket bättre i mina ögon! Den är komponerad av min svåger Peder långt innan vi träffades, men eftersom jag tokälskade den redan första gången jag hörde den, så dedikerade han den till mig i efterhand, sommaren 2001, tror jag.
Efter det har Peder alltid spelat den för mig när jag bett om det - på vår förlovningsfest, vårt bröllop, min 25-årsdag och inte minst en massa alldeles vanliga eftermiddagar vid pianot i Sigtuna prästgård hos våra svärföräldrar.
Så, lyssna och njut! Jag känner fortfarande livet i mig varje gång jag hör den!
1 kommentar:
Ja den var "kurvig".
Rätt vad det var så var det "Å jänta å jag" och så sprang den iväg åt ett eget håll igen.
Stiligt med egen polska! Tack för att vi fick lyssna.
Skicka en kommentar