Alldeles nyss, på Facebook, lärde jag mig ett nytt ord av min bloggvän Emelie: Sekulär framgångsteologi.
Som beskrivning av budskapet i alla dessa självhjälpsböcker, föredrag och nyckelringar om hur lyckad, harmonisk och (inte minst!) framgångsrik man blir, om bara man tror på sig själv, omfamnar livet, väljer glädje och tänker positivt är det klockrent. Underbart att få en precis lagom elak definition på detta utbredda, och i mitt tyckte både överskattade och fördolt elitistiska fenomen!
3 kommentarer:
Ja vilket bra begrepp! Och borde inte de där klämmiga självhjälpsböckerna börjar sälja lite mindre snart? Folk borde väl ha genomskådat vid det här laget att somliga bara vill tjäna feta pengar på andras desperation och livsleda. Inte funkar de heller
; )
Och har man läst en, har man läst alla - marknaden är minst sagt mättad, eller?
Jag hoppas det. Inte för att jag på något sätt vill promota negativt tänkande eller nedgrävning i elände - men jag tycker det är läskigt hur många av de där lärorna helt eller delvis bortser från att det finns saker som inte kan styras så att säga inifrån. Ibland går det åt helvete trots att man tänker helt rätt. Vissa helveten kan man dessutom inte tänka sig ut ur, utan dem måste man vänta ut medan det gör så ont att man tror man ska dö.
Miriam! Som du märkt följer jag din Blogg med intresse och för att du är kvinnlig präst på ett rätt sätt.
Nu testar jag bara "vägen" till min blogg, som blivit så krånglig (enligt Sofia).
Allt gott lillasyster!
Skicka en kommentar