Nu ger jag mig på något som kanske inte är så bra. Jag tänker blogga om en tanke jag inte tänkt klart. Inte på långa vägar, faktiskt.
Det handlar om den uttalade självbildens roll i debatter, såväl sekulär- som kyrkopolitiska sådana. Jag har tänkt på det i alla möjliga sammanhang - att de som direkt eller indirekt påtalar sin egen radikalitet, oftast inte är så där vansinnigt radikala egentligen. Inte om man inte tillskriver debattörens motståndare bra mycket mer makt, inflytande och anseende än vad de egentligen har. Vilket debattörer av detta slag ofta gör, mer eller mindre uttalat.
Det är rätt effektivt, på vissa sätt. Ingen vill säga emot en underdog. Ingen vill vara bakåtsträvare. Ingen vill vara Goliat om man kan få vara David. Det ÄR finare att vara profet än överstepräst. Och då undviker man att gå i svaromål, glider undan eller går helt enkelt i försvar - varpå sakfrågan lätt vinns av den självutnämnde radikalen.
På andra sätt är det en strategi som förfular debatten och får den att handla om hur kontrahenterna ÄR istället för vad de tycker. Den som blir beskriven och behandlad som om den befann sig i ett orättfärdigt överläge, provoceras inte sällan till att bete sig som om det var sant - alltså med nonchalans och maktspråk. Eller till att börja prata likadant, så att man istället för att diskutera en sakfråga, diskuterar vem som är mest radikal och vem som har minst makt. Och så var det med den debatten, liksom.
Som sagt, den här tankegången kan både förfinas och exemplifieras ytterligare. Kanske beskrivas med en skarp formulering. Men det lämnar jag åt er som läser så länge.
Vill ni läsa mer om detta, läs Maja. Inte för att hon är sådan själv, utanför att ofta hon ger goda och obarmhärtiga exempel på både detta, och andra näraliggande fenomen.
5 kommentarer:
Fortsätt du blogga dina ofärdiga tankar, Syster! Skulle vi alltid tänka klart först, innan vi började misshandla tangentbordet, då blev nog inte mycket sagt.
För övrigt är det förvisso så att det svenska debattklimatet är rätt märkligt, och många gånger deprimerande. Det har säkert nåt med koldioxidutsläppen att göra, det också...
/Lars
Det är ju svårt att inte sätta sig på sina höga hästar när man sticker ut hakan. Så jag är medveten om att jag för egen del ligger väldigt, väldigt risigt till när det gäller flisor och bjälkar. Men samtidigt kan man inte låta det hindra en att formulera sig skarpt, kanske lite för skarpt, för att få fram en poäng. Och när det gäller mig personligen så har jag utvecklat en allergi mot svenskkyrkligt hyckleri - inte för att det inte finns inom andra sammanhang också utan för att det är Svenska kyrkan som jag bryr mig om - vilket gör att minsta pollenkorn av det skadliga ämnet framkallar huvudvärk och kräkningar hos mig. Ett psykosomatiskt besvär som liksom måste ut nånstans :)
Det är också som du säger skillnad på David och Goliat. I detta läge är det att slå in vidöppna dörrar att tala om präster som är kvinnor eller homosexuellas emancipation i kyrkan; alltså det är viktigt men normen är redan där, sedan länge. Då är det väldigt märkligt att från maktposition förhålla sig till sin meningsmotståndare som att man tillhörde avantgarden. Det är inte okej, tycker jag, man kan inte ha kakan och äta den samtidigt. Vill man ha makt så får man också stå för den, erkänna den. Men det förekommer en sån otrolig hemmablindhet och frågan är om den inte är störst i Stockholm, eller så har jag bara mindre koll på vad som händer i landet.
Hej syster, man måste våga tänka högt, kanske är det dilemmat, att vi inte gör det, för att vi så lätt kallas för fariséer... Så till vida att vi har fel i allt och inte vill människor gott , vilket jag tror på många sätt är en nidbild... Du vågar mer än jag men jag hejar på... Tillsammans vet du! allt gott! Liselotte
Tänkvärda ord som vanligt, och inte alls "oklara".
Pax/Patrik Skantze
Ditt inlägg övergår mitt förstånd men sluta inte att vara storasyster i vassen. Du behöver ju bara tro på det du är satt att göra för tillfället.
Ingen Farao - ingen Herodes kan omintetgöra Guds tankar.
Skicka en kommentar