torsdag, november 12, 2009

Ibland...

...får jag lite panik på hur mesig och slätstruken den här bloggen är och funderar på att göra om en den till en barrikadblogg. Ni vet en sån där man tar ställning i precis varenda fråga och uttrycker sig kategoriskt och självsäkert om allt och alla utan att bry som om så mycket annat än just det, att få skriva precis hur man tycker - eller VET - att det är.

Fast sedan kommer jag på att jag är sådan. Inte ens när jag försöker. Jag är en resonerande mes. Så då blir det ungefär som vanligt.

10 kommentarer:

Falstaff sa...

Åja, mellan skål och vägg kan du faktiskt vara riktigt elak när det behövs. Frågan är om det är konstruktivt att vara det på bloggen...

Miriam sa...

Det ju det jag menar, jag är inte skriftelak av naturen. Bara privatelak.

Bergmans Bryderier sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bergmans Bryderier sa...

När barrikadmänniskorna dra efter andan hukar sig folket bakom sina dataskärmar. Kanske lättare att få fram något viktigt mellan raderna i en "snällblogg"... ;-)

/Lars

séra Jónatan sa...

Nej, gör inte det. Jag gillar din blogg som det är. Vettlösa kommentarer är bara knasiga... som Sverigedemokraterna.

Anonym sa...

Snälla pastorn, fortsätt skriv som du gör nu. Jag läser din blogg ofta, den är saklig, klok och balanserad. Den behövs! Du behövs!!!

Fredrik sa...

Jag gillar din blogg precis som den är. Det har sina poänger att tala med lågmäld samtalston. När du ibland höjer rösten lystrar man till, utan att du behöver skrika.

Graham J sa...

Miriam - jag tror att din blogg påverkar just för att du inte tar ställning i varenda fråga och slår oss över huvudet med dina åsikter. Dina luriga funderingar och ärliga klokheter (kloka ärligheter?) kanske påverkar mer än du anar.

Marapyttan sa...

Instämmer med de föregående kommentarerna. Fortsätt skriva som du gör. Jag följer dig med stort intresse.

Miriam sa...

Tack för alla glada tillrop!