När jag flyttade till min första lägenhet och ungefär samtidigt gifte mig, fick jag en dammsugare av mamma och pappa. Den hade tillhört min farmor från början, och hade säkert tio år på nacken, men det var riktigt bra tryck i den ändå. Efter några år hos oss blev den emellertid gammal och trött, och ungefär samtidigt prästvigdes jag. Presenten (en av dem) från mor och far blev en knallblå liten dammsugare, som fungerade strålande tills jag råkade välta en tvättställning över den en stressig lördagsförmiddag. Med god vilja och isoleringstejp har den fungerat hyfsat, men jag blev ändå väldigt glad att få packa upp en skalbaggegrön efterträdare ur ett av min 30-årspaket i lördags. Jag invigde den i morse och kände att dammsugningen fått en extra dimension av tillfredsställelse som den inte hade tidigare.
1 kommentar:
Grattis! Och vilken läcker apparat - nu blir det väl kul att städa :)
Skicka en kommentar