...i mitt stilla sinne vad som är viktigast för vissa debattörer när det kommer till äktenskapet. Att äktenskap och vigslar för alla par oavsett kön blir verklighet, juridiskt likaväl som svenskkyrkligt?
Eller att alla som till äventyrs skulle ha något att invända mot detta, oavsett anledning, antingen rättar in sig i ledet eller kastas ut i kylan, med en stor etikett på pannan där det står diskriminerande, ond och farlig - eller åtminstonde misstänkt för att vara det?
Som debatten ser ut nu, så tycks det tyvärr ofta vara det senare. Och jag kan inte se en enda fördel med det. Inte för någon.
4 kommentarer:
Har Du besvär med att bestämma Dig?
Själv anser jag att Svenska Kyrkan själv skall besluta hur de vill ställa sig. Men de skall inte ha hjälp av ett Kyrkomöte som infekterats av politiska partier.
Alltså om staten registrerar alla äktenskap och kyrkorna som vill anordnar högtidliga, glada och framförallt teologiskt hållbara välsignelser så är frågan löst.
Har Du kollat me d Dina kollegor?
Nej, jag har inga besvär med att bestämma mig - jag håller med dig, liksom de nio biskoparna och har gjort så länge. Och detta är givetvis något jag samtalar med mina kollegor om, när det dagliga församlingsarbetet ger oss tid och möjlighet att göra det.
Däremot besväras jag storligen av att debatten handlar så lite om själva sakfrågan och många gånger präglas av hånfullhet, raljans och - faktiskt - hätskhet.
Jag tror att du har helt rätt. Tyvärr. Utrensning i ordningens namn. Lite obehag väcker det även hos mej.
Jag tänker på den där scenen i Life of Brian nätr Brian talar till folkmassan. "Ni är alla olika" säger han. Alla svarar med enad mun: "Ja, vi är alla olika!" Alla utom en som ropar: "Inte jag!"
Nu ropar alla med i samma kör, och nåde den som ropar fel!
Det är oerhört svårt att föra ett samtal om det som rör människors allra innersta känslor och identitet utan att någon blir sårad. Men jag upplever att vi som teologiskt ansvariga undviker den teologiska grundfrågan och hur vi hanterar den. Om vi inte delar kyrkomötets uppfattning vilket jag inte gör så uppfattas vi som homofobiska och rädda. Och det är en dialog på mycket låg nivå. Säkert gäller det någon men jag skulle önska ett mer lågmält samtal med respekt för både människors identitet och den bibelsyn vi företräder. Och att det måste finnas rum för oss alla. Utrensning och inkvisition är inte vägen mot framtiden, det är bara ett steg bakåt. Historien visar på det.
Skicka en kommentar