Det finns ingenting gömt, som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Därför skall också det som ni sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas ut från taken.
Lukas 12:2-3

Det finns tillfällen då det här bibelordet, liksom tanken på yttersta domen, inte är enbart sunt oroväckande och manar till personlig eftertanke. Det finns tillfällen då de faktiskt är hoppingivande.

Till exempel: Även om det inte kan ställas bortom allt rimligt tvivel att 21-åringen och 25-åringen som står åtalade för att tillsammans ha våldtagit en 19-årig kvinna förstod att hon inte ville ha våldsamt förnedringssex, så kommer det komma en dag då de får svara för vad de gjorde. Det kommer att komma en dag då det som sades och gjordes i den där lägenheten kommer att ropas ut från taken i fullt dagsljus. Det kommer att komma en dag då var och en av oss ställs tills svars inför en lag som handlar om kärlek och sanning och inte om paragrafer, inför en domare som VET vad som hände utan att vara hänvisad till teknisk bevisning och redogörelser för offrets (!) tidigare sexualvanor.

Jesus dog för att försona våra synder – också de som begås med fjärrkontroller och förnedring i mörka lägenheter. Jag säger inte att jag vet att Stureplansprofilerna kommer från att brinna i helvetet och är lika glad för det. Vad jag menar är att det, mitt i vår skam för allt vi själva gjort i lönndom också finns ett hopp och ett lättnadslöfte i att sanningen en dag ska bli uppenbarad, att allt det vi gömt undan ska komma fram. Att det en dag ska handla om vad som är rätt och inte bara om vad som var lagligt eller socialt accepterat. Att det ska finnas himmelsk upprättelse för offer såväl som för förövare.