måndag, december 07, 2009

Kollaps

Gudstjänstlivet är på vissa håll på väg att kollapsa. Det meddelar Eskilstunakuriren såväl som Dagen att biskop Hans-Erik har sagt på nya stiftsfullmäktiges första möte.

Det är bra att det blir sagt. Extra bra att det blir sagt av biskopen. För om man inte säger det rakt ut på detta fördömliga sätt, då är det nämligen rätt enkelt att mörka vad som håller på att ske. Inställda gudstjänster på landet kan gömmas bakom det lilla ordet "sammanlysning", andra gudstjänster kan ersättas med konserter, söndagens högmässa kan ersättas med veckomässan i församlingshemmet - det finns många sätt.

Att använda det tydliga, och klart negativt betingade, ordet kollaps är ett sätt att visa att detta faktiskt är något viktigt som håller på att försvinna. Det är inte tal om en paradigmskifte, eller om att traditioner förändras. Det handlar om att Kyrkans huvuduppgift, den händelse förutan vilken hennes existensberättigande är klart tveksamt, håller på att gå under.

Vad ska vi då göra åt saken? Jag tror att svaret är enkelt. Vi ska fira gudstjänst. Vi ska fira mässa. Varje söndag. Även om det inte kommer så många. Även om det är tråkigt. Även om det kostar att värma upp. Även om vi inte blir bekräftade och underhållna varje minut av gudstjänsten. Vi som kallar oss för kristna ska dra konsekvenserna av Tredje Budet och för Guds, vår nästas och vår egen skull helga vilodagen på det mest självklara av sätt. Det är en fråga om trovärdighet, som inte minst gäller oss som varje månad får ett lönebesked som det står Svenska Kyrkan på. Om inte vi, med våra liv, visar att det vi står för varje dag i veckan också är viktigt för oss på söndagen, hur ska vi då kunna begära av andra att de ska gå dit? Hur ska vi kunna kritisera sekulariseringen om vi själva är delaktiga i att genomföra den - inifrån?

Något annat vi ska göra, det är att uppvärdera alla de gudstjänstgemenskaper som faktiskt lever och blomstrar. Även när de äger rum i ett sammanhang där vi själva inte känner oss hemma, även när delar av gudstjänsten står för en annan tradition än den som är vår egen. För det finns faktiskt levande församlingar i Svenska Kyrkan. De finns i Allhelgonakyrkan på Söder, i Hovsjö Kyrka i Södertälje, i Helgeands församling i Lund, i Ängskyrkan i Tumba, i Klara Kyrka i Stockholm och i S:t Ansgars kyrka i Uppsala, för att bara nämna några. De har alla sin profil - ibland ganska spetsig i relation till Svenska Kyrkan generellt och centralt, men det betyder inte att de ska avfärdas eller förtigas - för de firar gudstjänst. Varje söndag, oförtrutet - precis som kyrkan gjort och ska göra i alla tider.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Ja biskopens uttalande enligt tidningen är uppfriskande tydligt. Inte minst med tanke på hur diskussionerna verkar gå i E-tuna i och med den nya stora församlingen efter 1 januari.
/Marie

Leif Ekstedt sa...

Jag tror Du har alldelses rätt.
Kyrkan borde fungera som förr i världen. Kyrkan hade en Gudstjänst
varje söndag. Mässa varje gång, är naturligtvis önskvärt,men också ett problem. Många vill inte delta i nattvardsfirandet. Det beror på respekt för sin tro och i vissa fall för vad folk skall säga.
Det som händer vid nattvardsgång är
ju ,att en stor del av gudstjänstdeltagarna känner sig
obekväma. Lös den knuten så kanske det fungerar.
Vår samhällsutveckling har avskaffat kyrkbacken - fundera på hur man återskapar den dvs. gemensamhetskännslan. Kanske kören och kyrkkaffet kan bidra?

Miriam W Klefbeck sa...

Jag tror faktiskt inte nattvardsfirandet är ett så stort problem som det ibland sägs - de gudstjänstförsamlingar som växer mest, och som är stora och levande, har i de allra flesta fall mässa varje söndag, t.ex, och det finns inga tydliga statistiska bevis på att (hög)mässor är sämre besökta än nattvardslösa gudstjänster vad jag vet.

Mycket av nattvardskrånglet tror jag skulle gå att lösa med lite mer undervisning i förkunnelsen om nattvarden och om varför det är OK att ta emot nattvarden enligt sin egen intervall, även om den firas oftare. Och så skulle det göra alla gott om vi tittade mer på Jesus under nattvardsgången, och mindre på varandra...

Jag tror problemet ligger i församlingarnas syn på gudstjänsten. Betraktas den som perifer av dem som har ansvar för den, betraktas den som perifer också av de människor som utgör församlingen. Ser vi den som ett otidsenligt problem som ska lösas, och som vi behöver be om ursäkt för genom att krysta fram nya, moderna former stup i kvarten, så är det inte så konstigt om människor väljer något annat.

Anonym sa...

Om svenska kyrkan skulle se nattvarden som ett problem så är det ju komiskt (eller tragiskt) men inget som skulle förvåna mig det minsta.
/ej längre medlem

Miriam W Klefbeck sa...

Det är nog så illa att det inte bara är nattvarden, utan hela grejen med söndaglig gudstjänst som (ofta omedvetet) ses och/eller behandlas som ett problem. Men inte av alla, och inte överallt, och därför finns det absolut hopp om framtiden. Tror jag. Men då måste man våga erkänna att man har problem.

Jonas sa...

Tyvärr har jag inte pappersexemplaret av Eskilstunakuriren så jag kunde läsa mer ingående vad han har sagt. Men det är ju allmänt så att man har alldeles för många kringaktiviteter - som Harry Potteraftnar som skräckexempel - som tar kraft, energi och fokus för gudtjänsten. Här i mitt pastorat (trots att det bor nästan 50000 där) har vi inte regelbundna veckomässor (rätt otroligt egentligen) eftersom det var så få som kom..men blir inte fler om man nu ställer in gudtjänsterna..prästernas uppgifter är också att fira mässa, även om det inte är någon annan än vaktmästaren där. Jag tror också att det är ett problem i det att man inte har framhållit vikten av att gå på gudtjänsterna, att det inte går lika bra att vara kristen hemma i soffan framför de usla tv-gudtjänsterna..man kan ju för övrigt undra varför de aldrig sänder ifrån t.ex. St Ansgars eller Helgeandskyrkan i Lund..kanske är det också så att Sv kyrkan inte vill låtsas om sådana andningshål, att det inte är miljögudtjänster och interreligiösa happenings som lockar folk i längden.

Därför: fira mässa och det ofta, inte en massa konstiga krusiduller utan Kyrkohandbokens mässordning fungerar bra. Engagera fler i gudtjänsten inte bara kyrkvärdarna. Ha koncelebrerande präster och diakoner, hellre är det någon församlingsassistent som sköter veckoaktiviteterna.

Ludvig Hoffman sa...

Jonas och alla andra nyfikna kan själva ta del av biskopens anförande direkt från stiftets hemsida:
http://www.strangnasstift.se/media/files/20091204074937.pdf

Jonas sa...

Det var många intressanta tankar i det anförande får jag säga...men ekumeniska överenskommelser med de reformerta gillar vi inte (däremot borde ju metodistkyrka gå upp i SvK istället och få status motsvarande EFS).