Kollaps

Gudstjänstlivet är på vissa håll på väg att kollapsa. Det meddelar Eskilstunakuriren såväl som Dagen att biskop Hans-Erik har sagt på nya stiftsfullmäktiges första möte.

Det är bra att det blir sagt. Extra bra att det blir sagt av biskopen. För om man inte säger det rakt ut på detta fördömliga sätt, då är det nämligen rätt enkelt att mörka vad som håller på att ske. Inställda gudstjänster på landet kan gömmas bakom det lilla ordet "sammanlysning", andra gudstjänster kan ersättas med konserter, söndagens högmässa kan ersättas med veckomässan i församlingshemmet - det finns många sätt.

Att använda det tydliga, och klart negativt betingade, ordet kollaps är ett sätt att visa att detta faktiskt är något viktigt som håller på att försvinna. Det är inte tal om en paradigmskifte, eller om att traditioner förändras. Det handlar om att Kyrkans huvuduppgift, den händelse förutan vilken hennes existensberättigande är klart tveksamt, håller på att gå under.

Vad ska vi då göra åt saken? Jag tror att svaret är enkelt. Vi ska fira gudstjänst. Vi ska fira mässa. Varje söndag. Även om det inte kommer så många. Även om det är tråkigt. Även om det kostar att värma upp. Även om vi inte blir bekräftade och underhållna varje minut av gudstjänsten. Vi som kallar oss för kristna ska dra konsekvenserna av Tredje Budet och för Guds, vår nästas och vår egen skull helga vilodagen på det mest självklara av sätt. Det är en fråga om trovärdighet, som inte minst gäller oss som varje månad får ett lönebesked som det står Svenska Kyrkan på. Om inte vi, med våra liv, visar att det vi står för varje dag i veckan också är viktigt för oss på söndagen, hur ska vi då kunna begära av andra att de ska gå dit? Hur ska vi kunna kritisera sekulariseringen om vi själva är delaktiga i att genomföra den - inifrån?

Något annat vi ska göra, det är att uppvärdera alla de gudstjänstgemenskaper som faktiskt lever och blomstrar. Även när de äger rum i ett sammanhang där vi själva inte känner oss hemma, även när delar av gudstjänsten står för en annan tradition än den som är vår egen. För det finns faktiskt levande församlingar i Svenska Kyrkan. De finns i Allhelgonakyrkan på Söder, i Hovsjö Kyrka i Södertälje, i Helgeands församling i Lund, i Ängskyrkan i Tumba, i Klara Kyrka i Stockholm och i S:t Ansgars kyrka i Uppsala, för att bara nämna några. De har alla sin profil - ibland ganska spetsig i relation till Svenska Kyrkan generellt och centralt, men det betyder inte att de ska avfärdas eller förtigas - för de firar gudstjänst. Varje söndag, oförtrutet - precis som kyrkan gjort och ska göra i alla tider.