I lördags var jag på en tebjudning. En riktig, med snittar och scones och te i kannor, en sådan som man oftast bara läser om. Men, det var på riktigt, med anledning av att min vän J fyllde 30 år.
Det pratades om allt möjligt över de många kopparna med te. Bland annat så upptäckte jag och vännen M att vi som barn hade samma favoritbok: Barnen vid Yangtze-Kiang av Svend Otto S (som för övrigt illustrerat en del Astrid Lingren-böcker och väldigt många HC Andersen-sagor). Jag hade inte tänkt på den boken på flera år, men nu minns jag väldigt tydligt hur spännande det var med översvämningen, det kinesiska nyåret och det faktum att det åts rissoppa. Jag har gjort liter efterforskningar på nätet (det hade varit kul med en bild på Mei-Mei, som hjältinnan heter, t.ex.) men där finns inte särskilt mycket information. Dock upptäckte jag att flera av mina andra favoriter, nämligen Mads och Milalik, Helgis stora dag samt Den Stora Fisken, har samma upphovsman.
Jag får för mig att Svend Otto S inte är så känd i Sverige, men jag kanske har fel. Hur är det med er läsare, har ni också läst Den Stora Fisken och Barnen vid Yangtze-Kiang när ni var små?
2 kommentarer:
Barnen vid Yangtze-Kiang hade jag också glömt. Bra bok, det där...
Jodå, jag har faktiskt också läst "Barnen vid Yangtze-Kiang" som liten!
En del andra böcker av Svend Otto S också för den delen tror jag. Det var en som hette "Vi vill ha en lekplats" och handlade om barn i en kåkstad i Venezuela, jag tror den var av honom den också. Och en annan hette "Barnen i Nordatlanten". Han gillade uppenbarligen att skriva om barn på olika ställen i världen...
Skicka en kommentar