Om vi lämnar alla frågor om hur djupt olämpligt det är att göra fåniga filmer för att svartmåla och håna en annan religion, respektive att ta till våld som reaktion på detsamma, så vill jag göra en liten reflektion om en typisk svensk reaktion på ovanstående. Inte sällan från bekännande kristna, som lutar sig tillbaka och med lätt roat, skapligt hånfullt tonläge säger något i stil med:
"Jamen om nån gjorde en elak film om Jesus, inte skulle vi springa vi omkring och kasta sten på ambassader för det".
Som om kristna lät bli sådana saker enkom på grund av sin fredlighet, civilisation och goda uppfostrans skull. Som om det vore så enkelt.
För givetvis är det inte så enkelt. För det första, så är höjdpunkten, eller åtminstone centralpunkten, i Jesu liv, den djupaste av kränkningar, nämligen döden på korset. En död som inte är särskilt snygg och prydlig, utan åtföljd av hån, bespottning och skam. Det går liksom inte att kränka Jesus mer än så. Det blir inte så laddat om någon försöker - för vi är så vana vid att se honom, ensam, tillintetgjord, halvnaken och blödande. Och dessutom ingår det i tron att det är vårt eget fel.
Och för det andra, så har sekulariseringen av den kristna världen gjort, att vi redan gjort de flesta potentiellt kränkande bilder och filmsnuttar om Jesus själva. Människor som levt i en kristen miljö, men som inte är bekännande kristna själva, såväl som dem som är det, har provocerat och raljerat och tramsat om Jesus och Maria och om att gå på vattnet och hundratals upptänkliga varianter i åratal. Vi skrattar till och med åt det, ser det som någon sorts självironi eller nyttig drift med det egna sammanhanget och visar inte alltid särskilt mycket hänsyn till dem som till äventyrs tycker det är olämpligt.
Givetvis ursäktar detta inga våldshandlingar från dem som upplever sin religions centralgestalt och därmed sin egen tro, kränkt och skändad. Och det ursäktar inte kränkande påhopp på andra troende heller. Inte alls. Men det förklarar varför kristna i allmänhet är så toleranta eller till och med nonchalanta, inför påhopp på Jesus.
5 kommentarer:
Vi kristna är ganska härdade, med andra ord.
Vad också spelar roll givetvis, utan att ursäkta våldet, är att det sker i länder som inte har fria rättigheter och absolut inte yttrandefrihet eller fri press.
Vi som svenskar, som tar sådant för givet, har väldigt svårt att sätta sig in i hur det är i sådana länder.
Det är egentligen inte så konstigt att vissa grupper i dessa länder tror att någon obskyr film (eller fördenskull skämtteckningar, som det handlade om för några år sedan) är sanktionerat och till och initierat av överheten i det landet (tex USA). I deras eget land skulle ju aldrig något liknande ens andas publicering.
Och eftersom "hatet" mot USA redan finns (även om de flesta i hemlighet drömmer om ett green card till det förlovade landet) får de en ursäkt att visa missnöje.
Utmärkt text. /Magnus Olsson
Visst har du rätt, Mirjam - och vi har haft hädelselagar så det bara sprutar om det här i Sverige, där man på 1600-talet kunde mista huvudet om man påstod t.ex. att Josef var Jesus biologiske far.
Detta sagt, så är det givetvis synd och skam att ge sej på amerikaner (eller kopter) för att det i den fria världen är lagligt att sprida även hädelser. Det måste muslimer världen över lära sej (många av dem håller ju med om det) utan att det är någon anledning för oss kristna att förhäva oss eller kränka muslimer bara för att. Den upplevda "kränkning" av Muhammed och Koranen som själva Kristus-bekännelsen och avståndstagandet från islams och Koranens lära kan innebära för många, måste dock få fortgå med oförminskad eller gärna ökad styrka.
Men någon måtta på kulturrelativismen får det väl ändå vara?
Jag tror det är precis så enkelt att det är vår civilisation och goda uppfostran som gör att vi svenskar till vardags inte anser att den som hädar bör dödas. I alla fall så länge det inte är mitt fotbollslag som hånas.
Vi och de i Mellanöstern är nog av ungefär samma genetiska material och potential till mänsklig resning. Men medan vi har fostrats i religiös pluralism, upplysning, sekularitet, fred och demokrati, så har de fostrats i diktatur, krig och propaganda. Och det är därför som svenska USA-hatare skriver en ilsken insändare, medan arabiska USA-hatare slår ihjäl ambassadören.
Så nog sjutton har vi svenskar rätt att vara stolta över vår kultur! Och därmed även en skyldighet att skämmas över sådant som Forserum, när hin onde lyckas bryta igenom den polerade ytan.
Jag har inte påstått annat heller - jag menade bara att man inte kan jämföra till sin egen fördel så där rakt av.
Även om jag inte skulle vilja bunta ihop alla människor i mellanöstern så där kulturgeneraliserande, heller.
Skicka en kommentar