Min Trollflöjten-period planade ut något framåt högstadiet, men den har alltid varit min favoritopera alla kategorier och när filmen av Kenneth Branagh och Stephen Fry kom för några år sedan, tror jag faktiskt vi såg den på premiären. Men, Bergmans version är och förblir bäst, och idag kom den på posten från Discshop. Vad vårt fredagsmys ska innehålla imorgon är med andra ord rätt givet...
torsdag, september 13, 2012
Gå i barndom
När jag gick i trean, sände SVT Ingmar Bergmans uppsättning av Trollflöjten. Jag var fullkomligt fascinerad och hade nog bokstavligen aldrig upplevt något så vackert. Till min - men kanske inte deras - stora glädje hade mamma och pappa LP-boxen, men tre skivor och ett häfte som innehöll både librettot, Bergmans kommentarer och en massa bilder både från filmen och inspelningen. Jag spelade mina favoritställen (Papagenos munlås, när Monostatos blir dömd till "555 prygelslag", den första prövningen och Papagenos avbrutna hängningsförsök) om och om igen och läste bokstavligen sönder hela häftet. Samt försökte övertyga mina vänner om Trollflöjtens storhet - men det gick inte särskilt bra.
Min Trollflöjten-period planade ut något framåt högstadiet, men den har alltid varit min favoritopera alla kategorier och när filmen av Kenneth Branagh och Stephen Fry kom för några år sedan, tror jag faktiskt vi såg den på premiären. Men, Bergmans version är och förblir bäst, och idag kom den på posten från Discshop. Vad vårt fredagsmys ska innehålla imorgon är med andra ord rätt givet...
Min Trollflöjten-period planade ut något framåt högstadiet, men den har alltid varit min favoritopera alla kategorier och när filmen av Kenneth Branagh och Stephen Fry kom för några år sedan, tror jag faktiskt vi såg den på premiären. Men, Bergmans version är och förblir bäst, och idag kom den på posten från Discshop. Vad vårt fredagsmys ska innehålla imorgon är med andra ord rätt givet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är så oerhört vackert!
Jag växte upp med de två kassettbanden vi spelade in från samsändningen i P2.
Det måste ha varit en kolossalt bra kvalitet på de banden som höll i alla år.
Och när mamma berättade att hon hade sjungit pojkarnas sång innan de räddar Pamina i kören i skolan så blev jag lite avis och ville också sjunga i en skolkör.
Såna fanns ju inte i den årskursen. Och när det väl var dags sjöngs den inte heller.
(Och som utgångsmusik när maken och jag gifte oss hade vi Papagenos och Paminas duett!)
Skicka en kommentar