Jag tror jag bloggat om det här förut. Men nu har jag läst en massa så-här-mycket-har-jag-minsann-tränat-bloggar och en och annan Förut var jag fet och äcklig men nu är jag smal och lycklig-blogg och känner mig därför manad att göra det igen. Min mormors visdom måste helt enkelt spridas.
Alltså. Jag var ungefär 12, eller kanske lite äldre och tyckte jag var fulast och fetast i hela världen. Eller åtminstone i hela Lundby. En känsla som oftast förstärktes hemma hos mormor och morfar, där det fanns väldigt mycket kakor och väldigt mycket tid att kontemplera sin fulhet. Inte för att jag sa något till mormor om saken. Vi hade viktigare saker att prata om. Men hon var inte precis dum. Så en kväll, när jag slokade över hur många syltkakor jag ätit, fångade mormor in mig med sin ena arm och tryckte mig omilt intill sig.
- Det ska du veta, att jag har alltid varit lite för tjock och jag har haft så mycket roligt i mina dar ändå, så det har ingenting med vartannat att göra.
Just då var jag väl kanske inte riktigt mottaglig, men under de nästan 20 år som gått sen den där kvällen har det bara blivit mer och mer uppenbart att så är fallet. Man kan se ut som min mormor (vars kosthållning hade gett Anna Skipper nervsammanbrott) och ändå ha massor med roligt och göra massor med spännande saker och träffa någon som tycker man är vackrast i hela världen att gifta sig med. Och det är inte bara möjligt, utan jättevanligt. Det händer hela tiden, alldeles oavsett vad som står i tidningar och bloggar och framför allt alldeles oavsett vad våra självdestruktiva överjag väser åt oss när vi står i våra provhytter. Man behöver inte vara smal och vältränad för att vara lycklig och lyckad. Det är den fetaste av alla lögner och världen är full av levande bevis på att så är fallet. Lite för tjocka människor som tränar för lite men som lever spännande, meningsfulla och framför allt roliga liv i alla fall. Sådana som Emma-Greta Jonsson, och sådana som jag.
13 kommentarer:
Det är sant att man inte behöver vara sam och vältränad för att var lycklig. Men Ohälsa förknippat med övervikt blir mer och mer vanligt och kostar samhäller dvs oss skattebetalare mycket pengar i bl.a. sjukvårdskostnader. Så nog bör var och en tänka på vad den stoppar i sig.
Pär L
Undrar just vad som är farligast. Att ha ett par kilo runt magen, eller att oroa sig över det. Jag tippar på det senare, och rekommenderar Baloos livsfilosofi: "Var nöjd med...".
Visst. Men av alla som går runt och vikt-och-hälsonojar, är det nog ytterst få som är så överviktiga att det kostar några större summor. Alkohol och tobak lär fortfarande leda den ligan.
Tack för ett mycket befriande inlägg!
Hon var klok hon... Minka...
"Oss skattebetalare" det börjar bli absurt vad man kan hänvisa till den kategorin. Hur mycket kostar det inte oss skattebetalare med nio års allmän skola för alla? Och ändå kan en del människor inte skriva ordentligt och inte heller läsa en text och förstå innebörden av den. Återbetalningskrav?
Tack Miriam! Det där behövde jag läsa idag! Och tack Sofia för din bra replik!
Att skola och liknade saker ska bekostas med skattemedel är väl knappast märkligt. Men att människors dåliga karaktär skall kosta skattebetalarna stora summor är väl knappast försvarbart. Att äta onyttig mat, godis och sötsaker, att dricka läsk, äta chips, pizza och röka är valfritt och förenat med stora hälsorisker när det förenas med överkonsumtion. Att inte röra på sig är också förenat med stora hälsoriksker. Att ensklida individer inte har karaktär nog att välja bort detta, och därför drabbas av övervikt som kostar skattebetalarna pengar, är ett problem.
Att de som "vikt- och hälsonojar", som det uttrycks, inte kostar några större summor beror väl just på att de tar hand om sig, eller har jag fel.
Sofia!
Ja, antingen är jag inte tillräckligt begåvad och det kan jag i så fall inte göra så mycket åt, eller så är jag kanske ordblind och det kan jag tyvärr heller inte lastas för om så är fallet, eller så kanske jag var slö på svenskan och då är det defenitivt mitt fel, eller så har bara slarvat när jag skrivit och inte läst igenom innan jag valde att publicera min kommentar. Ja, du får välja själv. Men döm inte innan du vet!
Pär L
Anonym: Nej, vi kostar nog inga större summor. De flesta viktnojare jag känner är helt normalviktiga. Det var jag själv också, när jag nojade som värst. Och det är själva nojandet jag vill åt, det som tror att min vikt och min kondition inte bara påverkar min hälsa och mitt utseende, utan också hur om jag är värd/klarar av att leva lyckligt.
Jag skrev inte inlägget för att uppmana folk att skita i sin hälsa för man kan ju vara glad ändå, utan för att påpeka och påminna om att hela livet faktiskt inte hänger på hur mycket jag väger, eller hur jag ser ut.
Jag vet att det inte är lät med vikt och kondition, jag kämpar städigt med det själv. Det är inte lätt att hålla vikten i ett samhälle, där matportionerna blir större, chipspåsarna och läskflaskorna större. Men livskvalitet och övervikt hänger faktiskt ihop. Ett par kilo extra blir lätt ett par till osv. Så på ett sätt kan man ju faktiskt säga att livet hänger på vad du väger och hur du rör dig. Men självklart kan du vara glad även om du väger ett par kilo extra, och ditt utseende är definitivt inte det viktigaste.
Dessutom är ju somliga av oss, tex. jag själv, kraftigare av naturen och det får man ju bara finna sig i.
Visst hänger det ihop - men inte i den utsträckning många av dem som går omkring och känner sig feta, fula och misslyckade tror. Det är klart man mår bättre om kroppen orkar med sig själv och livet, så att säga. Men hetsen i media kring de här frågorna, är inte särskilt noga avvägd, och spelar dessutom skönhets- och träningsindustrin rakt i händerna.
Den genetiska uppsättningen är en tyvärr ganska bortglömd men mycket viktig faktor vad det gäller människors vikt. Övervikt eller inte kan knappast reduceras till en fråga om bara moralisk karaktär. Dessutom är det ofta farligare att vara normalviktig men otränad än överviktig men med god kondition. Det senare inte helt ovanligt och ibland kallat för drängfysik. En anledning till att överviktiga ofta mår dåligt är dock just det förakt de möter från andra i samhället. Några skribenter här tycks tyvärr tillhöra den sortens människor som bidrar till just detta alldeles onödiga lidande.
Normalviktig (utan drängfysik)
Skicka en kommentar