måndag, februari 21, 2011

Mitt osympatiska husdjur

Jag försöker undvika sentimentalitet när det är möjligt. När det gäller min katt, är det inte särskilt svårt. Åtminstone inte i teorin. Följande är till exempel en saklig redogörelse för Melanchthon Klefbecks personlighet:

Melanchthon går runt med en ständigt förnärmad uppsyn som delvis, men inte helt, förklaras av att hon är oregelbundet tecknad i ansiktet. Hon avskyr andra djur såväl som barn, biter gästande människor i fötterna och daskar med utfällda klor om man råkar drista sig till att peta henne på magen. Hon sover helst i egen säng (dvs gästsängen när den är framställd) men kan även nöja sig med sin nedlegade soffkudde eller 50% av matte och husses säng. Hon vill helst bli klappad när hon äter och äter sannerligen inte vad som helst och framför allt inte maskmedel. Hon är social så till vida att hon vill att husse och matte ska vara hemma för att ögonblickligen kunna tillfredsställa behov av mat eller utsläppning och gärna ligga eller sitta blick stilla när hon nedlåter sig att gästa deras knän, men undviker för övrigt all kroppskontakt. Hon trivs bäst i trånga utrymmen, och favoritmaten är vatten från duschbrunnen, köttfärs eller nyslaktad rödhake.

Jag vet. Hon är helt knäpp. Och ändå är hon den bästa katten i världen. För hon är hon, och hon är våran. Därför får hon ligga i högen av sängkläder, därför får hon äta rå köttfärs en gång i veckan, tränga ut oss ur våra sängar och få sitt maskmedel serverat i vispgrädde. Sentimentalitet är liksom lättare att undvika i teorin än i praktiken.

Klaustrofili hör också till personligheten

11 kommentarer:

Cecilia N sa...

Tack för det mer lättlästa färgvalet.

Sofia sa...

De är hemska. Mina krigar strax innan soluppgången, gärna över min kropp, eller närhelst de vill att jag ska gå upp på morgonen. Den stora har lärt den lilla att dricka vatten ur kranen och kräver att jag ska sätta på den så fort de får lust. Ibland tittar de då bara på vattnet. Den lilla har förstört den nytapetserade väggen och bägge har gemensamt förstört den nya soffan. Den lilla vägrar gå på toaletten någon annanstans än i badkaret. De kostar tusen kronor i månaden. Ingen vill passa dem om jag reser bort. Jag har ständigt dåligt samvete över att de inte kan gå ut där jag bor. Den gamla har en tandsjukdom och måste gå på dyra smärtstillande förmodligen i resten av sitt liv. En operation skulle kosta över 10 000 och antagligen skulle han inte klara den. Min farfar som var bonde skulle allvarligt tro att jag var galen om han hade vetat. För honom var katter i princip skadedjur - och när man tänker efter så hade han ju lite rätt i det :)

Anonym sa...

Jag trodde först du beskrev vår katt. Men hon gillar inte rå köttfärs... Marie

Erika sa...

Hahaha! Det är det jag säger. Det där med att ha katt är obegripligt för mig. Förutom bästa kompisens katter som är rara små individer. Och syrrans underbara russian blue. Och... ja, en massa fler små kattrackare som på ett märkligt vis gör avtryck i ens hjärta.

Anonym sa...

Haha, känner igen mig precis, Kul att höra att jag inte är ensam om att bo inhyst hos min katt,

Kristina

Andreas Holmberg sa...

Ja, mer lättläst text, men jag saknar strandbilden som passade så bra för en Storasyster i vassen.

Miriam sa...

Menar du ikonen, eller vattendropparna? Ikonen är svår att få in i mallen, jag kapar huvudet på stackars Mirjam när jag försöker...

Falstaff sa...

Nix, typsnittet går fetbort. Det är som att se film i oskärpa.

Miriam sa...

Bättre?

Falstaff sa...

Nja, knappt. Nu är det mer som att läsa med ögondroppar - det går, men det är inte helt behagligt.

Hans sa...

Det gör inget att du kapar huvudet på Miriam. Visar bara att hon har ett öppet sinne...